Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ferdinand Hodler. Av Gregor Paulsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
GREGOR PAULSSON
R. Piper & C:o, Munchen.
DE LEVNADSTRÖTTA. 1892.
rykte. Det blev också den bild där hans
form äntligen bröt igenom, den fasta
punkt, från vilken hans vidare
produktion skulle utgå i en stigande kurva. I
»Ames déçues» 1891—92 kommer samma
världsmärtans likformiga melodi. Fem
gubbar i mörka dräkter ha sjunkit ned
bredvid varandra på en bänk. Trötta,
besvikna på livet, se deras fårade
ansikten mot jorden. Samma tema upprepas
i »De levnadströtta» 1892, fem människor
på en bänk i samma komposition som i
»Ames déçues». Men här är det icke de
besviknas nederlag, utan den frivilliga
resignationen som läses i de fasta
ansiktena. Endast en av dem, mittfiguren,
böjes ned av eftertankens stilla smärta.
I dessa bägge bilder varsnar man, hur
innehållet och formen utvecklas jämsides
med varandra. Av de fem blodlösa
gubbarna i »Ames déçues» har blivit män
som kallt se ödet i ansiktet. Av de
naturalistiskt detaljerade formerna, de
svarta kåporna, som falla i
material-betingade veck, de pinsamt noga
utformade ansiktsfårorna, det modellerade
landskapet har blivit en komposition, där
varje detalj endast skapats ur
synpunkten av dess rytmiska förhållande till hel
heten. Parallellismen framkommer för
första gången bestämt. I symmetriska
veck falla de vita kåporna, lika på båda
sidor om mitten. Inget landskap förtar
figurerna deras styrka. Den fria rymden
breder ut sig, endast avbruten av två
smala trädstammar vid bildsidorna. Inga
gråa färger trycka nederlagets stämpel
över världen, klara toner säga beslutsamt
ifrån, att det är eget beslut, ej världens
fientlighet, som fört till resignationen.
Aret efter dessa bägge bilder uppstår
»Den utvalde». Sex bevingade genier
stå som kolonner kring en gosse, som
knäböjer för en liten trädplanta, nyss
planterad i en med stenar omgiven rabatt.
I denna bild kulminerar det
symbolistiska hos Hodler till obegriplighet. Vad
betyder denna tavla? Dessa sex gestalter,
som likt orgelpipor eller furustammar
sträva uppåt, med sina små vingar
lyftade över jorden, med de långa
mantlarna ännu vilande på den? Och denne
gosse som knäböjer inför en planta, med
knäppta händer nyfiket seende upp mot
sina genier? Man vill icke tro, att denna
religiösa akt av någon mystisk kult
skulle vara endast en komposition för
sex vertikalers skull. Eller att denna
symbolistiska apparat skulle ha
uppbådats endast för att meddela parallellerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
