Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - I fiendeland. Av Sigfrid Siwertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
SIGFRID SIWERTZ
tiga veckor! Det kunde väl ingen
förtänka honom efter allt vad han utstått.
Fritz satt där på en sten med
huvudet i händerna ända till kylan kom. Då
reste han sig och tog ett sista farväl av
Frankrikes berg, bland vilka solen gick
ned stor och tung av blod. Ännu över
dessa sista, doft glödande bergsryggar
svävade ett mystiskt återsken av Marthe
och kärleken. Han frös till av ensamhet,
när de försvunno bland granarna.
Fritz kom ner till byn i dalen. Där
kunde han ej få rum. Men ett tåg stod
färdigt att gå in till stån. Det var en
liten stad, vars blotta namn genast kom
en att tänka på chokladpraliner och
flickpensioner. På andra stranden av en
milsvid stilla sjö glödde ännu en sista
alptopp. Men på huvudgatan voro redan
lyktorna tända.
Fritz strövade mellan de upplysta
butikerna sökande ett hotell, där man
ville ta emot honom. Han stannade
framför en stor boklåda. Där låg Fichte:
Anweisung zum seligen Leben. Och
därtill förlagets egen fickupplaga, gult
omslag, 225 sidor, pris 2 mark. Fritz
kiev fram till disken. Man stirrade på
den underliga slitna figuren, som kom in
och köpte Fichte.
Han fick ett litet rum innanför en krog
Men sängen fick stå orörd. Hela natten
satt han uppe och läste. Han njöt av
att se sin egen hand darra av trötthet,
när han vände bladen. Abstraktionens
mödor hade en egendomlig förmåga att
egga hans minne, själva det nakna stränga
kravet befruktade hans fantasi. Bakom
ordens kolonner, bakom själfva
begreppens fasta och målmedvetna dialektiska
uppmarsch hörde han pressarnas dova,
snabba rullande därhemma i de stora
tryckerilokalerna. En rastlös, obönhörlig
precision! Organisationens järngrepp!
Den eggande arbetstakten som efter
virvlande trummor! Hela det stora
fosterlandet marscherade tappert genom
storm och död. Hur var det, hade han
tänkt att lägga sig efter? Ville han lämna
sin plats i ledet? Aldrig så länge han
hade en droppe blod i sina ådror!
Så fort tyska konsulatet öppnades på
morgonen var Fritz där och fick pengar
till hemresan. Han beräknade att om tvä
dagar vara vid sitt regemente.
Vädret hade slagit om. Bergskölden
vräktes ner i dälderna. Fritz stod lutad
mot en järnpelare i den snåla blåsten och
väntade på sitt tåg. Det var som om
han bitit tänderna samman om det
avgörande svaret i en hetsig dispyt. Hans
ansikte var spänt men ändock slocknat.
Där fanns inte en gnista naturlig glädje.
Blicken var förpinat hård, som om den
aldrig vilat på ett barns lekar eller ljuset
över en skiftande och vänlig nejd.
En människa pressad till bristandets
gräns, en verklig hjälte men med något
av trälens grå armod.
Den enda tanke i hans huvud, som
ännu var omgiven med en smula
mjukhet, var tanken på den väntande döden.
Och döden hade sällsamt nog Marthes
drag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
