- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
225

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Shakspere i Sverige. Några anteckningar. Av Georg Nordensvan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SHAKSPEARE I SVERIGE

NÅGRA ANTECKNINGAR
Av GEORG NORDENSVAK

BF^l ÄR GEORG SCHEUTZ för jämnt
HjjV Ol hundra år sedan utgav sin
över-ffl Nj Vj sättning av Julius Casar, inledde
l^-^O^J han förordet med ett påpekande
av att »Shakspeares värde som
teaterförfattare har länge varit omtvistat och tvisten
fortfar ännu ». När han fyra år senare
framlade Köpmannen i Venedig i svensk dräkt,
skrev tidningen Granskaren, att det förråder
»brist på smak och urskillning att göra sig
mödan med dess översättande, ännu mer
att trycka den och allra mest att i ig:de
århundradet vilja hava den spelt i Sverige».
Vid detta lag stod Hamlet på Kungl,
teaterns spellista. Teaterchefen, överste
Åkerhielm hade, strax han kom till makten,
företagit sig det vågstycket att införa den
omtvistade Shakspeare på stockholmsscenen.
Svensk literaturtidning kallade denna
handling »ett slags heroism», och Argus
fastslog, att »tilltaget» möttes med jämmerrop
över den skada, som därigenom tillfogades
den goda smaken.

För dem, som växt upp i den franska
klassiska smaken, var Shakspeare en
»litteraturens skogsmänniska», omöjlig att
presentera för en publik med kultur och förfining.
Voltaire — som själv tagit starka intryck
av barbaren och lånat av honom idéer och
uppslag — hade visserligen medgivit, att
denna otyglade och orimliga dramaturg
hade gnistor av snille, att man i hans
skådespels mörka kaos fann scener av stort
intresse, sköna ställen, som tillhöra det mest
sublima inom konsten, ehuru hos honom

15—Ord och Bild, 2j:e årg.

ingen konst fanns. Han hade i själva
verket endast saknat odling för att nå
fullkomlighet. Hans tragedier visade ett envist
trotsande av dramatikens lagar, han införde
gycklare och narrar i den höga dramen och
inblandade i behandlingen av upphöjda
ämnen ett överflöd av triviala idéer och låga
uttryck. Dessa invändningar återkomma i
de rapporter, Kungl, teaterns båda
souschefer under sina resor på kontinenten
sände hem till Gustaf III. Zibet erkänner
i ett brev från Paris, att han måste skratta
åt Kung Lear och att han kände sig
skandaliserad »av denna bizarra blandning av
det löjliga med det patetiska, av tragedi,
idyll och dårhus». Macbeth fann han
blottad på nobless och anständighet. Edelcrantz,
som sett den store skådespelaren Schröder
spela Hamlet i Hamburg, omtalar pjesen
som »full av löjligheter och absurditeter».

Nu är att lägga märke till, att det alls
ej var Shakspeares Lear och Macbeth, Zibet
såg uppföras i Paris, utan Ducis’
omdikt-ningar i franskt klassisk anda av
Shakspeareska ämnen. Creutz fann »L’art et
1’åme de Corneille» i Ducis’ »Roy Lear,
sujet tiré de Shakespear». I inledningen
till Ducis’ CEuvres skriver L. S. Auger, att
den franske akademikern — som efterträdde
Voltaire i de 40 odödliges krets — ur den
engelske tragikerns gigantiska och
monstruösa verk bortränsat de simpla drag, som
vanära dem, och »tillagt manliga och djupa
tankar, upphöjda eller rörande känslor till
dem, hans förebild försåg honom med».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free