Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Ur medeltidens kvinnofientliga litteratur. Undersökningar av professor Hjalmar Crohns. Av Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MEDELTIDENS KVINNOFIENTLIGA LITTERATUR
UNDERSÖKNINGAR AV PROFESSOR HJALMAR CROHNS
Av ALGOT RUHE
Legenden och medeltidens latinska predikan och
>exem-pla > i deras värdesättning av kvinnan.
Helsingfors 1915.
Några »Scripta supposititiai i deras betydelse för
värdesättningen av kvinnan. Helsingfors 191’j.
Ur: Översitt av Finska Vetenskapssocietetens
Förhandlingar, Bd LV1I.
Den trolösa hustran i två medeltida sagosamlingar.
Helsingfors 1912. Ur samma Översikt. Bd LIV.
Även i praktupplaga med gamla bilder, hos
Söderström & C:o, Helsingfors.
~ ÄRKVÄRDIGA SKRIFTER, de
I här, som professor Crohns under
I decennielånga mödor bringar till
>SB) (&>JM stånd! Deras innehåll härrör från
bibliotekens gömdaste avdelningar, dit blott
den ensidiga specialisten går för att leta
handskrifter och gamla tryck. Goda
vänner ha i fjärran städer fotograferat
aktstycken som författaren behövt.
Märkvärdiga äro de, dessa skrifter, med sitt otal av
smådrag, anekdoter, citat, brottstycken ur
betraktelser och predikningar, till stor del
avfattade på det förflutnas modespråk,
latinet, eller forna munarter. Men det
märkvärdigaste: dessa forskningar av en professor
till fromma för andra professorer — dessa
bidrag, som kanske bli en liten hjälp, om
någon gång fram i seklet en forskare får
lust att gräva ett spadtag djupare på den
mark här blivit plöjd — hela denna lärda
apparat, värdig och stilfull som den är,
omsluter ett innehåll, varje människa begriper
och gärna torde vilja tillägna sig. Bakom
den lärde forskaren skymtar i dessa skrifter
fram en man, för vilken kvinnans väsen
och hennes förhållande till det andra könet
är ett problem, minst lika outtömligt som
den ocean av skrifter han filtrerat för att
få fram de blanka guldkorn av historiskt
vetande han förelägger oss. Bakom
historikern döljer sig en tänkare, en människa
med levande ögon och mycken fin humor,
som då och då rentav får oss att tro, att
han i folianterna egentligen gräver efter kol,
efter stoff till bättre belysning av vår tid
och oss själva. I det han klargör hur
askestanken, jungfrulighetens upphöjelse, fruktan
för kvinnan och nedsättningen av hennes
värde växte sig fast inom teologien och den
lärda bildningen och härifrån gick att
påverka hela samhällets uppfattning, dess
föreställningar, seder och liv — vad gör han
då annat än lämnar ett bidrag till
vanföreställningarnas allmänna biologi? Och han
visar tillika — uppmuntrande nog — vilken
makt över själar och viljor som övas av
ordet, av talet och skrifter, blott
framställningen knytes till någon lämplig »idée-force»
och sker med vederbörlig retorisk
suggestionskraft. Som lekman har jag kunnat
tilllåta mig att läsa professor Crohns båda
första, här ovan anförda arbeten under
betoning av denna, låt vara föga akademiska
synpunkt, och att värdesätta dem därefter.
Deras litterära, psykologiska, kulturella
innebörd verkar lika anslående som den kritiska
flit av vilken de framgått.
»Man kan», skriver Harnack, »i våra
dagar inom protestantismen svårligen göra
sig ett begrepp om den betydelse askesen
haft i 4:e och 5:e århundradet, om hur den
behärskat människornas fantasi och tanke,
livet i hela dess vidd . . . Att avskudda
sig syndens slavok var de kristnas lösen.
Och i fråga om innebörden av denna
formel rådde en förvånande samstämmighet.»
Därför blev kampen mot rasens ande
för den kristne bjudande plikt, och det
jungfruliga prisades som dygdernas blomma.
Teorien om kvinnans farlighet och
underlägsenhet hävdades i religionens och
vetenskapens namn, med uppbåd av de
allehanda medel kyrkan ägde att påverka
uppfostran och rättsförhållanden. De ansatser
till frigörelse av kvinnan den senare
medeltiden gjorde — icke utan kyrkans bistånd
— skedde liksom på trots av en allmän
uppfattning av hennes mindervärdighet,
gemensam för de skrivande doctores — vilka
levde i ogift stånd. Ännu långt in i
protestantismen har denna ringaktning fortlevat
— om den än icke så mycket yttrat sig i
teorien och skrifterna som i samtal och po-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
