Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Sagan om Kagsagsuk. Eskimåernas folkhjälte. Med sex teckningar av Ossian Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAGAN OM KAGSAGSUK 261
sättandet från danskan bemödat mig
att följa sagans berättande form så noga
som möjligt. Teckningarna äro utförda
av mig uti Manitssok, Västgrönland, och
de ha varit föremål för grönländarnas
högljudda gillande.
Norrviken i januari 1916.
Ossian Elgström.
KAGSAGSUK.
Det var en gång en stackars
föräldralös gosse, som bodde tillsammans
med många obarmhärtiga män.
Hans namn var Kagsagsuk.
Han hade till fostermor en gammal
käring, hon bodde i ett litet sidorum
i husgången, de voro för ringa att vara
i själva huset.
Men Kagsagsuk tordes icke en gång
vistas i sidorummet utan låg i själva
husgången och sökte värme mellan
hundarna.
Om morgnarna, när männen stodo
upp och gingo ut, träffade de honom
med piskan, när de slogo efter hundarna,
och han skrek då »Na-a, Na-a», i det
han liksom gjorde narr av sig själv.
Vidare omtalas att när männen i huset
höllo festmåltid på vitfiskhud och fruset
kött, brukade Kagsagsuk titta upp från
husgången för att förnöja sig vid åsynen
av maten.
Männen lyfte honom då upp på
tröskeln, men de lyfte honom endast på så
sätt att de stucko fingrarna i hans
näsborrar.
Därför växte hans näsborrar men ej
han själv.
Och så gåvo de honom frusen mat
att äta, den var härd att tugga, och
Kagsagsuk hade ingen kniv, och ibland drogo
de ut tänder på honom, förebärande att
han åt för mycket.
Men hans fostermoder gav honom
stövlar och kastpil för att han skulle gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
