Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre dikter på vers och prosa. Av Kjell R. G. Strömberg - Uppsala - Romeo i Mantua - Confessio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE DIKTER FA VERS OCH PROSA
Av KJELL R. G. STRÖMBERG
UPPSALA
Varje afton skälver slottsklockans
klang över staden, ringer i var enslig
kammare och klagar i vart ensligt hjärta.
Den sjunger — om den ensammes
ensammaste ensamhet, om fjärran hem
och övergivna kära, om tid som icke
kommer åter och tid som kommer på
tyngre vingar. Var jag är, skall jag i
nattens tystnad höra denna sorgsna
klockklang, och den skall minna mig om den
stad, där min ungdom gick, där den ringt
generationers ungdom i graven.
O klocka, klocka! Ring icke, ring
icke mer!
ROMEO I MANTUA
Här blomma rosorna, här
doftar persisk syrén.
Här fladdra fjärilar, vita,
och gyllne bin.
Bjärt lysa alla blåa blommor
i vekt grönt gräs,
och högt på himlen står solen.
Dock är jag sorgsen,
min strupe sammansnörd och torra
mina ögon.
Vad sörjen I, unge Montague, och
vi talen I ett språk, som är varken vers
eller prosa?
Jag sörjer den sista violen, den sista
snö, som snabbt smälte.
Jag sörjer alla slingrande gångars
trampade
fallna och vita äppelblom.
Jag sörjer de späda löven,
all sval och skärgyllne gryning,
en blå skymnings stjärnor
och en skälvande klockas svårmod.
Är detta allt?
Det är icke allt! Jag sörjer också
en förlorad krona, och en brud som
är fjärran. Jag sörjer all äras
fåfänglighet, års undergång och alla timmars
död, ords tomhet . . .
CONFESSIO
Poet, så nämns i alla jordens länder
var man, som har till livsuppgift att fiska
i grumligt vatten utmed själens stränder,
som ordar vitt och brett, när andra tystna
och sänka huvudet i sina händer —
var ärelös, som icke blygs att lyssna
och ropa högt, vad andra knappast viska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
