- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugufemte årgången. 1916 /
271

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Tre dagar i Vich. Av Andreas Lindblom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE DAGAR I VICH

271

och rika om varandra, men alla
stillatigande och med andaktsfullt böjda
huvuden. Efter männen kommo
jesuitkollegiets talrika präster och elever i
djupsvart, även de med ljus. Så
biskopen, en reslig åldring med blottat,
silver-vitt huvud. Kåpan av röd sidendamast
med tunga, guldbroderade bårder bars
upp av korgossar, medan tvenne präster
i full ornat stödde den gamles armar.

Nu nalkas Guds moder, klädd i en
ljusblå sidenklänning. På båren vid
hennes fötter har den sydländska våren
offrat sin skönaste skatt, otaliga vita
liljor.

Sist i processionen komma kvinnorna.
Skrumpnade gummor ledas vid handen
av flickor i kortkjolar. En barhuvad
arbetarhustru med barnet på armen går
sida vid sida med en parfymerad
seiio-rita, vars svarta crèpe-mantellina formar
sig kring de sköna anletsdragen som
en luftig ram. Men ingen av dem alla
får bära något ljus, ty de höra ju till
Evas fallna släkte! I stället hålla de i
sina händer friska kvistar av oliv eller
myrten, lysande i hoppets färg.

Klar var kvällen och luften tung av
jasminernas sövande doft. Solstrålarna
flöto gula och heta i gränderna, där
skuggorna redan föllo långa. I
cypressernas kronor sjöngo trastar och
röd-hakesångare i parningstidens lycka.

Gossrösterna ringde som silverklockor
i den orörliga luften. Tonerna stego i
gregorianska rytmer, bärande på sina
starka armar den åldriga Mariahymnen,
som fordom varje dag sjöngs i klostret
vid den klaraste av alla sjöar, såsom
den heliga Birgitta själv anbefallt:

Ave, Maris stella!

Dei mater alma,

Atque semper Virgo,

Felix coeli porta . ..

*



INTERIÖR AV KATEDRALEN.

Det var den sista aftonen.
Stjärnorna brunno. Den gamla staden sov.

Jag vandrade med en vän genom
gatorna för att säga farväl till ställen,
som redan blivit mig kära. Vi gingo
till Herculestemplet, en
prostylos-anlägg-ning från Hadriani tid. Cellan, där
lager-kransade präster en gång vigt de heliga
offren, står ännu kvar.

Vägen för oss längs stadsmuren,
som hög och orubbad stupar ned i
flodens famn. Stjärnljuset darrar över det
döda vattnet. Så följa vi de trånga
gatorna vid katedralens norra sida. Här
var fordom ghetton. Synagogan, mjama,
är nu upplåten till nunneklostret »des
SacramenlariesD. Det ligger vid Carrer
dels morts, en krokig gränd med ruskiga
prång och portgångar, som fått detta
namn genom de ohyggliga mord, vilka
här förövats, alltsedan den tid, då ghettons

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:55:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1916/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free