Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Bo Bergman som poet och novellist. Av Artur Möller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BO BERGMAN SOM POET OCH NOVELLIST
Av ARTUR MÖLLER
ET ÄR SYND, att inte Bo
Bergman bildat skola inom vår unga
lyrik. Om en ung lyriker folie på
idén att fråga mig vilken bok han
skulle studera för att förädla sin poetiska
stil, skulle jag svara: Ev människa.
Svensken har alltid älskat ståt.
Liksom på sin tid en generation av poeter
bröt nacken av sig på försöken att nå upp
till Tegnérs oupphinneliga bildstrålande
retorik, så har också Frödings dansanta
rytmik och slösande rimflätning fått sina ivriga
efterbildare. Flera små trädgårdsmästare ha
inte aktat för rov att i sina enkla
nordiska täppor söka omplantera den Levertin-
ska diktens drivhusprakt och orientaliska
doftrus. På de senaste åren ha vi sett
mer än en ung man bestiga talarstolen,
draperad i toga à la Hans Alienus, och
tala till folket i Heidenstamskt profetiska
tonfall. Så småningom anmäla sig väl
även de, som tro sig i stånd att tillreda
Karlfeldts djupa, heta och sansbetagande
trollbrygd genom att röra samman dess
språkliga ingredienser.
Det förnämt enkla tycks vara det enda,
som saknar all förmåga att fresta till
imitation. Det lätta, obesvärade och
kåserande talspråket i Vallfarts- och
Vandringsår — väl alltjämt den svenska litte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
