Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Larsson, Liljefors och Zorn i Liljevalchs konsthall. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LARSSON, LILJEFORS OCH ZORN 295
DETALJ UR MIDVINTERBLOT. OLJEMÅLNING AV CARL LARSSON. I915
Bland alla de förtjänster, som finnas
i Carl Larssons konst, är också att han
har något av det bästa i rokokokonsten,
förenar innerlighet och elegans som en
Chardin, överflödar med ljus och behag,
med intensitet och smak. Han har också
rokokons avigsida och saknar i sin konst
nästan alldeles mystik och misslyckas ofta,
så han som på Stilleben (1911) vill nå det
hemlighetsfulla och övernaturliga. Dessa
rokokodrag gå igenom allt vad han
gjort men synas kanske bäst i verken
från hans åttiotalsperiod. Anna Maria
Lenngren-porträttet, akvarellerna Biku-
porna och Grèz sur Loing visa detta.
Den senare tavlan (1887, hos fru M.
Levisson) är ett ej tillräckligt framhållet
mästerverk. Den förtjusande damen på
stranden i förgrunden är fru Anna Liljefors
i svart och rött. Vattnet, luften och
strandvegetationen äro målade med en
sådan kvickhet och friskhet, att man ei
kan bli fullsynt. Atmosfären på denna
tavla ger liksom teckningen till
Sehlstedts Efter ett vårregn och akvarellen
i Spadarvsserien med den fiskande i
regnvädret något av den fysiologiska
vällustförnimmelsen, den av ett sommarregn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
