Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Larsson, Liljefors och Zorn i Liljevalchs konsthall. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
CARL G. LAURIN
VÅRAFTON MED VILDGÄSS. OLJEMÅLNING AV BRUNO LILJEFORS. 1895.
Tillhör arkitekte?i F. Boberg.
otn vilken hans hustru sade: Gudskelov
att det ej var i en ful kvinna min man
blev förälskad. Då det gäller en vacker
går det ju strax över . . .
Att döma efter den äldsta tavla
Liljefors har på denna utställning, konstnärens
fader 1884 — en gammal krutgubbe
skulle man kunna säga, med något av
imponerande borgerlig auktoritet — så
kunde Liljefors ha blivit en
porträttmålare och det en bland våra allra bästa.
Han hör sannerligen ej till de djur- och
landskapsmålare, som måste låta en
annan sätta in figurerna. Det gör han själv
och så bra, att Rävjägare på pass och
Tjäderskytten, både den i prins Carls ägo
och den, som lyssnar, på Nationalmuseum,
med sin Geijersstämning, och även
självporträttet (1913) höra till hans bästa
tavlor. Då man tycker allra mest om hans
målningar från 1800 talet, så kan detta
bero på att man är så gammal, att de
tillhöra ens kära ungdomsminnen, eller
också på att man är så ung, att man
»upptäckt», att han målade bra innan man
själv gick på konstutställningar, eller
också möjligen på att de verkligen äro de
bästa. Kärleken låter ej kommendera sig,
och man må tala om detaljkonst,
japa-neseri eller vignetter, då det gäller de
små daggfriska naturskildringarna i en
ram (1885) eller Sångtrast från 1889, så
kan jag aldrig se dem utan att tänka på
hur roligt det varit, om dessa så
uppfattade motiv hade roat konstnären något
längre än vad som blev fallet.
Monumentaliteten finnes redan i
Tjäderhöna (1893), som jag tror är en av
de allra första tavlor konstfrämjaren Ernest
Thiel köpte. I brun guldglans ser denna
tjäderhöna så trevlig och rund ut och
passar så på pricken ihop med
trädkronorna, att man ej behöver vara
tjädertupp för att känna sig behagligt upprörd.
Hela kattsläktets rovlystnad har
konstnären inlagt i Katt (1893, hos doktor K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
