Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Erland Nordenskiölds senaste resa i Sydamerika 1913—1914. En översikt av Bror Schnittger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERLAND NORDENSKIÖLDS SENASTE RESA I SYDAMERIKA
313
GRAV I TARUPAYU, SYDÖSTRA BOLIVIA. B visar en genomskärning av A.
ter samt för det tredje studier hos några
oberoende stammar i nordvästra Bolivias
floddalar på brasilianska gränsen.
Till södra Bolivia kommer man med
järnväg från Buenos Aires; sedan måste
man fortsätta på ridvägar med hästar eller
mulåsnor. Det är vid midsommartiden 1913
som Nordenskiöld i sällskap med sin hustru
och två svenska tjänare lämnar järnvägen
vid Argentinas nordgräns och börjar
äventyret.
Redan i närheten av Chiméo
undersökes den första hällristningen under resan.
Nya sådana, liksom också en hällmålning,
möta honom sedan längre norrut i
Mizque-och Saipina-dalarna. Denna ristning
täcker innerväggarna i en grund och ljus grotta,
kallad »Itakuatia», den målade stenen (sid.
311). Ristningen synes till största delen ha en
berättande karaktär; det långa bandet
betecknar en väg, vid vilken ligga hyddor
och byar; dock finnas ej så få djurfigurer,
ormar, ödlor o. s. v., som föra tanken på
de paleolitiska ristningarna i Europa med
deras rent religiösa karaktär.
I samma trakter, på
chiriguanoindianer-nas område, göras också flera viktiga
arkeologiska undersökningar av boplatser och
gravar. Bland de senare fanns en säregen
typ med hopkrupna, sittande skelett, över
vilkas huvud välvts flera lerskålar. Dessa
hava en tjock, ihålig kant, inne i vilken
finnas små brända lerkulor, som skramla,
då kärlet röres. Denna kärltyp är aldrig
förut funnen i Amerika.
De viktigaste boplatserna funnos längre
norrut i Saipina- oeh Mizquedalarna, där
marken kilometervis är översållad av
krukskärvor. Här möta tvenne grupper
inom keramiken. Den förnämsta, en högre
stående polykrom keramik med
geometri-serade djurornament, härstammar från
för-incaisk tid från aymaraindianer. Den andra
gruppen, långt enklare, med inristade
omålade ornament, är troligen mycket yngre
och torde härröra från något med
chiri-guanoindianerna besläktat folk, eller helt
enkelt från dessa själva.
Förutom av nu nämnda stammar ha
dessa trakter bebotts av incafolket, de
nuvarande quichuaindianernas förfäder, som
här haft sina öst-gränser, kämpande med de
krigiska österifrån framryckande
chiriguano-indianerna. Från dessa strider finnas ruiner
av flera gränsfort, byggda av incas, som
bekant de enda sydamerikanska indianer, som
lärt sig uppföra stenhus. Det är en stor
förtjänst av Nordenskiöld att hava upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
