Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Akademiens för de fria konsterna samlingar. Randanteckningar till d:r Looströms katalogpublikation. Av Carl David Moselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
CARL DAVID MOSELIUS
ström tycks ha förbisett \ och den i
katalogen upptagna målningen av Sablet, dat.
Rom 1782. Den äger väl inga större
rent konstnärliga d. v. s. omedelbara
förtjänster men ger oss en ypperlig
karakteristik av mannen, där han sitter
vid arbetsbordet med papper och penna
bland sina kära böcker och portföljer.
Det är lika mycket en tänkare och lärd
som en konstnär, en peintre-philosophe
som helt går upp i idéernas tjänst.
Sjukdom och rastlöst andligt arbete ha på
ett oförglömligt sätt märkt denna magra
gestalt med det insjunkna bröstet och
de tärda anletsdragen. Ur konstnärlig
synpunkt betydligt överlägsen detta
arbete är dock den bröstbild i pastell, som
förvaras i familjen Masreliez’ ägo och
säkert med orätt går under namn av
självporträtt. Den är sannolikt målad några
år tidigare och möjligen av Wertmuller
under den tid de kamperade samman i
Rom. Denna förmodan stöder jag mindre
på stiliska skäl, ehuru ingenting talar
emot Wertmüllers hand, än på en
uppgift i C. F. Bredas auktionskatalog, där
ett porträtt av Masreliez finns upptaget
målat i yngre år av Wertmuller.2 Den
lilla kärleksfullt genomarbetade pastellen
ger till yttermera visso i sin djupa och
fina karakteristik av den i drömmar och
reflexion försjunkne konstnären intryck
av att vara ett verk av en intim vän.
Den nyklassiska riktningen i vår konst,
som Sergel, Masreliez och Desprez
öppnade, vann i Jonas Åkerström en
begåvad adept. Looström kan inte neka
1 Också Sergel har modellerat Masreliez’
porträtt- Medaljgravören Lars Grandels
auktion 1836 upptar bland basreliefer n:r 14
Masreliez’ medaljong av Sergel; jfr Per Thams
brev till Sergel av 10 febr. 1810. Mon arni
Celebre Sergell Napoleon — Le Pardon! Mrs
Masrelier et Martin — leurs Portraits sont des
chefs d’oeuvres — Sachez mon Digne arni Vous
ne vieillissez pas. Akad. ark.
2 Förf. meddelat av d:r Bæckström.
sig nöjet att säga en del spetsigheter
om denne, à propos hans för övrigt föga
betydande receptionsstycke. Överhuvud
tycks man ha svårt att undertrycka löjet
inför Åkerströms konst. Det beror i
min tanke på att vad som framförallt
utmärker denna, stilkänsla i strängaste
mening, är vad den moderna konsten
saknar mest av allt. Åkerströms
mytologiska kompositioner från 1790-talet
äga stora förtjänster i teckning och
komposition och dessutom inte sällan en
vacker klang i sin svala kolorit. Han
visar sig i dessa som en konsekvent
ny-klassicist och förtjänar respekt i likhet med
varje konstnär som vet vad han vill och
förstår behärska sina uttrycksmedel, jag
talar inte här om industririddare. På tal
om Åkerström skall jag be att få
hänvisa till ett manuskript i enskild ägo,
som ger en del värdefulla upplysningar
om svenska konstnärer i Italien på
slutet av 1700-talet, G. G. S. af Silléns
dagböcker 1786—1800 (änkefru Olivia
af Sillén, Sigtuna).
I Elias Martin och C. F. Breda äger
den engelska romantiken sina främsta
representanter här hemma. De äro först
och sist kolorister i motsats till
klassicis-terna, som sågo konstens a. och o. i
teckning och komposition. Och de stå
i ett mera omedelbart förhållande än
dessa till naturen. Där är mera intuition
i deras konst, som därför verkar varmare,
friare och mer personlig.
Martins båda stora landskap i
akademien ge inte i min tanke något
fördelaktigt eller ens riktigt intryck av hans
konst, trots deras dekorativa hållning.
Hans lyriska improvisationskonst, som i
sin starkt musikaliska stämning äger en
i ögonen fallande släktskap med Bellman,
kommer bäst till sin rätt i skissen, det
första spontana utkastet. Det är en
viss lätt flykt, som gör Martins konst
till vad den är, så trollsk, så full av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
