Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lotten von Kræmer. Av John Landquist - I. Lotten von Kræmers härkomst och ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN VON KRÆMER
369
Nu har Agnes kommit och blickat på oss
alla så blått.
Vi talade om Geijers skrifter och hon sade
då: ’den som nu fått göra hans bekantskap’,
menande att hon med vart år lär känna honom
närmare till det inre. Hon är en blondin ända
in i själen.
Ofta komma tårarna fram för var ny
gammal bekant hon träffar. Man känner vid minsta
beröring med henne att mellan det liv hon levt
och lever saknas ej sammanhang. Vad brister
Thekla om ej just detta.
På Lotten v. Kræmers tillställningar
i Uppsala är Agnes Hamilton en av de
oftast sedda gästerna. I allmänhet har hon
om henne att meddela att hon »sjöng»
och därmed höjt samvarons stämning.
21 dec. 1865 skriver hon hem att hon
dagen förut haft en läsafton.
Här voro Bottigers, Hamiltons, fru
Ankarcrona, Geijerstam, Thekla och Björck. Böttiger
var livad. Till sist sjöng Agnes.–Soupern,
bestående av the och smörgås, höns och
äppel-baigné togs där uppe, där ett bord inflyttades.
Björck tackade mig vid avskedet för ’en
njutningsrik afton’.
Det kunde även hända att Agnes
Hamilton i något särskilt förtroligt
ögonblick för Lotten v. Kraemer läste de
anteckningar hon nedskrivit om sin far och
sin ungdomstid och vilka bland andra
källor böra ha legat till grund för hennes
dotter Anna Hamilton-Geetes bekanta bok
I solnedgången. I ett brev till Lotten v.
Kræmer skriver Agnes Hamilton:
Du är alltför överseende med mina skrivna
minnesblad. De tagas blott fram tör att bereda
dig, som kände kretsen och personerna, något
nöje. För övrigt ha de intet värde annat vad
stoffet giver dem och skola aldrig ha det för
andra egentligen, än för mina barn, till vilka
jag vill lämna dem, som minnen av den tid,
vari deras mor levde och utbildades.
Också Pontus Wikner hörde till
Lotten v. Kræmers närmare umgänge. 8 jan.
1867 berättar hon för fadern att hon
gårdagen å föräldrarnas vägnar haft en supé.
Festens clou utgjordes av levande tablåer,
24—Ord och Bild, 2j:e årg.
vilka förevisades under deklamerandet
av för tillfället författade verser och
varvid Wikner uppträdde som Tasso »i
ögonblicket då han lagerkrönes av die
beiden Leonoren». »Sedan sjöng Agnes
några romanser, utmärkt. En god och
glad supé där nere och sist här uppe en
liten svängom, som ungdomen högeligen
prisade. Att den ej var lång (blott ett
par kotiljongsturer) förstås, då själva
Josephson och Agnes voro de spelande.»
— Wikner uppehöll även sedermera
någon förbindelse med Lotten v. Kræmer
och bidrog i hennes tidskrift Vår Tid 1878
med en berättelse »Ett stycke textkritik».
Också C. D. af Wirsén nämnes
flerestädes i familjekorrespondensen. 21 sept.
1869 berättar Lotten v. Kræmer om en
tillställning hon haft, varvid bl. a.
Wirsén och Svedbom, kompositören, voro
närvarande.
Tiden gick fort under samtal, läsning och
spel, — detta bestod Svedbom och läsningen
Wirsén, dels av sina verser i Tidskrift för
H [emmet], dels stycken ur Samlade Ax.
Wirsén hade vid denna tid som vän
åtagit sig att granska Lotten v. Kræmers
drama Strid. Han säger i ett brev till
henne av 1869 att han jämte svagheter
i stycket funnit »stora skönheter» och
att särskilt en inlagd lyrisk strof fyllt
honom med »en glad beundran». En
anmärkning mot dramat som filistrarna
säkert komma att göra, nämligen mot att
hjältinnan skulle ta ett väl starkt initiativ
i sitt förhållande till den älskade, finner
han ogrundad och skriver härom liberalt
i ett annat brev (25 sept. 1869):
Människor, som i allmänhet äro filiströsa
kälkborgare, skola möjligen klandra Fröken för
att så där låta damerna ge ’liten invit’ i
préférence. Tänk härpå! I mina ögon (och jag
har noga övertänkt dessa saker i pjäsen) är icke
ett dylikt klander rättvist, och jag åtar mig att
försvara Fröken mot en sådan slags kritik. Men
var säker på att den skall göras: vi äro nu
beredda härpå, och Fröken gör hur anden vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
