Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lotten von Kræmer. Av John Landquist - II. Lotten von Kræmer och Sten Johan Stenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3ö2
JOHN LANDQUIST
aldrig kommo därhän att säga du till
varandra; även när de eljes skriva på
svenska ta de sin tillflykt till det
engelska you. Icke dess mindre är
otvivelaktigt, att Stenberg under en följd av år
betraktade Lotten v. Kræmer som sin
tillkommande brud. Han visar henne
under denna tid ömhet och omsorg;
sedermera, när han, väl utan förklaring,
men konsekvent och tydligt nog utom
för ett älskande hjärta, alltmer drar sig
tillbaka, ådagalägger han städse utan att
brista hänsyn och deltagande.
Orsaken till den slutliga brytningen,
som framträder 1870 och avslutas med
brevväxlingens utdöende 1873 har Lotten
v. Kræmer såväl i sin diktning som i
sin självbiografiska framställning angivit
ligga i Stenbergs konservativa
uppfattning av kvinnans kall. Stenberg hade
ansett att kvinnans värld vore
uteslutande hemmet och hade velat förmå
henne att avstå från en
skriftstäliar-verksamhet som hotade att skada hennes
kvinnlighet. Lotten von Kræmer hade
ställts i valet mellan författarskapet
och honom. Hon hade efter svåra
kval valt det förra; uppfyllandet av hans
fordran betydde för henne uppgivandet
av hennes mänskliga självständighet och
egenart. Han hade kallat hennes
diktning en »fåfängans dröm», och hon
svarade (Idyll i »Sånger och Bilder»):
Ej om fåfängliga drömmar här fråga det är,
men om livets
innersta, ömmaste nerv; döda den vore — ett
mord.
Ett drama hon i olika bearbetningar
och under skilda titlar (Strid, Felicia,
Farna) utgivit bygger likaledes på denna
konflikt. Hjältinnan följer här mannens
bud och uppger med sitt giftermål en
begynnande diktarverksamhet; efter
åratal har hon emellertid skrivit och låtit
anonymt uppföra ett skådespel, som har
framgång; och mannen själv intagen däri
och redan förut betänksam inför hennes
tryckta och glädjelösa livsstämning efter
löftet, omvänder sig och kommer till
insikt att andlig verksamhet icke behöver
skada men tvärtom kan rikta
kvinnligheten. Denna utgång var en
önskeupp-fyllande dröm för den mindre lyckliga
Lotten von Kræmer.
När man emellertid genom breven
tränger in mot den innerst alltjämt i ett
dunkel höljda förvandlingen av hennes
trolovades känslor, kommer man till
ett i viss mån annat resultat. Utan
tvivel, kommerserådet Stenberg hade
en konservativ uppfattning i kvinno
frågan, och han utvecklar för Lotten v.
Kræmer sin åsikt att han i allmänhet
anser att ett offentligt uppträdande, ej
minst genom skriftställarverksamhet,
måste vara till skada för den finaste delen av
kvinnans väsen. Det är förklarligt att
denna hans åskådning, naturligtvis
ytterligare betonad under det personliga
umgänget, sedermera i minnet för henne
gestaltat sig som det avgörande hindret
för deras förening. Den var det dock
icke. Han tillägger i till henne ställda
»Reflexioner till en författarinna» att
regeln ej behöver gälla för sällsynta
ypperliga kvinnliga begåvningar och
uttalar öppet att han ansåg hennes
begåvning som författarinna icke
tillräcklig för anspråken på offentligt
uppträdande. Han ogillade regelbundet under
deras förbindelse hennes utgivande av
sina alster i tryck med motivering av
deras brister.
Det bör erkännas att han hade en
riktig och skarp blick för de svagheter,
som vidlådde Lotten von Kræmers
offentliga författarskap. Som hennes kritiker
var han outtröttlig i att vänskapligt
påpeka dessa brister och söka uppodla
hennes smak. Så långt ifrån att han
ställde sig avog mot att Lotten v. Kræmer
skrev i och för sig, kan tvärtom sägas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
