Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Lotten von Kræmer. Av John Landquist - II. Lotten von Kræmer och Sten Johan Stenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LOTTEN von KRÆMER
373
att om hon haft förutsättningar att bli
en konstnärligt mönstergill författarinna,
så hade hon bort bli det under hans
intresserade, av smakens och logikens
krav dikterade kritik. Han säger henne
riktigt vad som trots poetiska
inspirationer och klart fattade andliga intressen
också alltjämt sedermera på mången
punkt fläckar hennes författarskap: en
brist på säker smak, som ej sällan spelar
henne sprattet att blanda samman hög
och låg stil eller att hopföra osamhöriga
bilder. I ett brev av 7/s 1868 utbrister
han missmodig: »It is sometimes, as if
you were »utan öra» for mental
dissonan-ses or destitute of capacity to judge
about the valeur of expressions». Han
finner däremot i hennes egna brev en
enkelhet, sanning, natur, som han saknar
i hennes poesi, och för att vägleda
henne berömmer han tid efter annan
olika vändningar i några brev av henne
för vad han i ett fall kallar dess »artless
eloquence of truth».
Den motsättning, som förelåg i
Stenbergs bristande uppskattning av Lotten
v. Kræmers författarskap, var givetvis
av mera upprivande natur än den
visserligen förefintliga differensen i ställningen
till kvinnofrågan, där dock Stenberg gick
medgivande några steg till mötes.
Likväl lämna breven åtminstone oavgjort
huruvida denna allvarsamma motsats var
avgörande. Stenberg förändrar icke 1866
då »Fantasiklängväxter kring verklighets
stam», vars »monstruösa titel» irriterar
honom, och »Tankar i religiösa ämnen»
utkommo, den vänskapliga men alldeles
oerotiska hållning han redan under ett
par år iakttagit, men intog däremot ännu
1863, sedan hennes första lilla häfte
Dikter 1862 utkommit, närmast
fästmannens attityd. Man finner blott att
hans känslor småningom svalnat, men
vare sig han var osäker pä sig själv,
eller han inte vågade bereda henne ett
LOTTEN VON KRÆMER PÅ 1860 TALET.
avskeds smärta, så sade han ingenting,
skrev villigt brev, men undvek helst
personligt sammanträffande.
Under förbindelsens första år,
åtminstone 1855—1859, har Stenberg varit
verkligen förälskad i Lotten v. Kræmer.
Man finner också intet spår av att han
då kritiserat de smådikter fästmön på
sina brevmeddelanden i mängd skrev till
honom. Lotten von Kræmer var utan
tvivel en mycket intagande flicka. Det
gör ett vemodigt intryck att från den
bild av henne på hennes trista och
ensamma ålderdom, den nuvarande
generationen känner, flyttas tillbaka i tiden
till synen av den veka och blåögda
»prinsessa» som, uppvaktad av poeter
och riktiga prinsar, ett föremål för
skämtsam courtoisi av ärkebiskop och berömda
professorer, då svävade bland gästerna
på Uppsala slott vid sin faders
lysande fester eller vid hans intima
aftonsällskap. Hon var intagande i attityder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
