Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY SVENSK LYRIK
395
ännu aldrig rörda ligga
malmens ådror i graniten,
och vi sitta här allena
som det första mänskoparet,
och din fina tinning skälfver.
Det förnämsta uttrycksvärdet i
Granströms lyrik ligger i det sätt, varpå han
förbinder själ och natur. Han har sin
säregna konst, denne skald, att infånga den
yttre världen inom andens rymd och skåda
tingen i medvetandets ljus. Liksom
förhållandet mellan det yttre och inre, mellan
det objektiva och det subjektiva är
filosofiens svåraste och mest fängslande problem,
har det också stor betydelse för poesien,
där det utvecklar sig i ett friare, i aningar
och syner svävande växelspel. Hos
Granström utgör det det allt genomlöpande
huvudmotivet, och det genomföres hos
honom i egendomligt fina
stämningsmålningar. Och överallt ligger hos honom
huvudvikten på den själsliga sidan i
världsföreställningen. Naturens färger och ljus
äro utflöden och förtoningar av
människohjärtats rörelser, känslosymboler, på ett
gåtfullt sätt materialiserade i tingen utom oss.
Medvetandet omspänner hela världen och
återfinner i dess skilda former reflexerna
av sitt eget liv. Det är bekant, hur
Granström förut kunnat blåsa en hemlig ande
i ett stycke natur, i en lantlig miljö, i en
bygd med skogar och gärden, en gård med
hus och träd. Samma konst återfinner man
i den nya samlingen ytterligare klarad och
förfinad. Temat kan angivas med dessa
rader:
Det kom skälvande ande och saga i heden
som ett levande eko till havets brus,
det kom liv i dagarnas vita ljus.
Efter romantikens genombrott i poesien ä
ju all naturlyrik i viss mån själslyrik, och
den stämningssymboliska inlevelsen i
naturen är ju därför i och för sig ett föga
märkligt skildringssätt. Men ovanligare är den
helhetssyn, i vilken Granström gestaltar en
sådan naturuppfattning; hela atmosfären är
hos honom rent själisk; varje ting är
bilden av en tanke, varje färgstrimma en
dallring inom ett öga och varje ton ett sus
i örats strängaspel. Låt oss tillägga, att
detta förandligande av naturen icke sker
på bekostnad av dess konkreta karaktär;
när sinnena sammansmälta med tingen,
upptaga de dem också med hela deras
mångfald och alla deras skiftningar, och någon
Foto. B. Bolling, Hvetlanda.
MATTS MAGNI GRANSTRÖM.
idealisering in abstracto äger lyckligtvis i
enlighet med poesiens fordran icke rum.
Efter att ha angivit grunddraget i
Granströms diktning, kunna vi inskränka oss att
till dess exemplifiering välja ett par dikter.
Det efter min smak bästa stycket i hela
samlingen är det, som till överskrift har
Jag föddes till liv bland bergen. Obestämt
på balladens vis skymtar i denna dikt ett
livsöde, en kärlekssaga, som naturen
återspeglar med det tårögda skimmer, som
sorgen brett däröver. I en sådan dikt, som
spinner på ett ofta behandlat motiv, kan
man gripa originaliteten i Granströms
begåvning. Vistonen i dikten är äkta och
intagande.
Där ligger en by bland bergen,
där höres en fågels skri,
där ligger en sjö så stilla
med bara tårar i.
En kvinna ligger på sjöns botten —
förloppet angives icke närmare.
Det faller ett sken i natten
och flyktar i samma stund,
men evigt mig rösten kallar
i blå och skälvande grund.
Där ligger en sjö bland bergen
med bara tårar i,
där höres i stilla natten
en fjärran fågels skri.
Och vita stjärnorna blänka
i denna sjö af gråt,
och fram över vattnet glider
en tom och ensam båt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
