Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ny svensk lyrik. Av Olof Rabenius - Till Pomona. Av Einar Ekstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
OLOF RABENIUS
dikter, som sluta människans sinnen i
naturens lekande och smekande famn och
insvepa henne i skogens fuktiga värme.
Det är ett förtjusande lockrop, som ljuder
i dikten Gossen i trollskogeti.
Daggen faller,
sen är kvällen,
hemlig stigen
— kom och tag mig!
Hör du skrattet,
såg du glimten ?
Se, jag flyr dig,
kom och tag mig!
Grön står gläntan,
vit står häggen,
rusig natten!
— Kom och tag mig!
Glimtar slöjan,
lockar munnen?
— kom och tag mig!
Ormen sover,
björnen sover.
— Kom och kyss mig!
Kort är natten,
kort är våren,
kort är livet.
— Kom och tag mig.
En så formsäker behandling av en
lättare stil, en så stor förmåga att i glimten
gripa skuggor och aningar är ett
omisskännligt bevis — mera talande kanske än
den konst skaldinnan visat i den
högpoetiska genren — på verkligt poetisk
begåvning.
TILL PO/nONA
Av EINAR EKSTRAND
En gång jag sett dig, leende gudinna:
Den sena solen lyste röd som blod.
Du stod i skepnad av en jordisk kvinna
i öppna dörren till en visthusbod.
Så mognat svällande som höstens frukt,
som bräddats av all jordens saft och must,
var din gestalt med barmens rika bukt
och läppars mysande och friska lust.
Två druvoklasar liksom öronhängen
i röda droppar föllo mot din kind.
Och stödd mot väggen, av dess mur-
grönsklängen
omkransad och omspelt av sol och vind
från hårets gyllne flätor ned till skon, —
du skalade och sög med barnslig fröjd
den svala saften ur en stor melon,
vars doft och fägring gjort din håg förnöjd.
Men genom dörrens gläntning bak din
skuldra
jag såg en skymt av bodens överdåd.
Så syntes du mig halvt som trollvild huldra
och halvt som lantlig husfru i beråd
att fylla videkorgen vid sin fot
med äpplen eller nötter till förråd
för helgen åt de barn, som städs’ ta mot
med tack och fägnad slika håvors nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
