Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Något om plöjarmotivet i konsten. Av A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
A. KLINCKOWSTRÖM
HÄLLRISTNING I BOHUSLÄN.
höjande armen till ett avgörande kast,
och som länk mellan båda människans
uppfinning vapnet, spjutet med flintspets,
liksom plogen symbolen för tankens
makt, för dess herravälde över den råa
styrkan. Att människan här står som
förföljare, redo att döda, att materialets
art tvungit konstnären att ge människan
en liggande ställning, betyder i grunden
lika litet som att i detta fallet det
tvingande elementet utgör det sår, för
vilket djuret förblöder, och ej okets och
draglinornas fjättrar. Motivet, den
konstnärliga avsikten äro dock i båda
fallen förvånande nära besläktade: den
av människan kuvade, på en gång
hejdade och framdrivna mäktiga
djurgestalten, den dess steg följande mannen
och det dem båda till enhet
sammanlänkande redskapet återfinnas på båda
hållen, och likheterna äro i grunden större
än skillnaderna.
Kvartärstidens grottinvånares friska
konst, frukten av ett äkta
konstnärskynnes skaparglädje i förening med den
skarpaste naturiakttagelse, försvann —
antingen nu målarfolket i Dordognes och
Pyreneernas klipphålor utrotats av en
mäktigare inkräktare eller att ändrade
levnadsförhållanden danat en ny, för
konstnärligt skapande ogynnsam livsåskådning,
— och under de följande den slipade
flintans och bronsens årtusenden möter
oss väl en allt rikare linjeornamentik
men däremot föga eller intet av bildande
konst.
På bronsålderns hällristningar —
teckningar eller kanske rättare bildskrifter
av primitivaste slag — träffa vi för första
gången »plöj armoti vet» i egentlig
bemärkelse. Men vilken skillnad från
kvartär-tidens visentbild! Här ej skymt av
konstnärlig tanke, av dekorativ, ögat
tilltalande verkan, endast ett rent schematiskt
framställande av plogen, oxarna och
mannen, — en »barnkammarteckning» i ordets
sämsta bemärkelse.
Nästa gång vi möta plöjaren i bildlig
framställning stå vi redan på klassisk
mark. För Egyptens konstnärer var
motivet välbekant, Faraonernas land var
ju under forntiden agrarstaten par
excellence och plogen liksom dess dragare
(och så gott som allt annat av betydelse
för landet) av gudomligt ursprung. I
dessa egyptiska plöjarbilder möter oss
ofta en avvikelse från det typiska
motivet: dragarna — plogen — mannen,
i det en andra människogestalt, en
pådrivare, inskjutits mellan plöjaren och
spannet, i viss mån intagande plogens
plats i bilden. Detta förhållande
återkommer för ofta för att vara tillfälligt.
I förstone skulle man tro orsaken vara
ett rent konstruktivt hänsyntagande till
kompositionens huvudlinjer, ett begär att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
