Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Något om plöjarmotivet i konsten. Av A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGOT OM PLÖJARMOTIVET I KONSTEN 437
plöjare, miniatyr i ett anglosaxiskt manuskript. tidig medeltid.
återfå sina rätta proportioner utan bli
ofta rent av bildens huvudföremål, detta
en naturlig följd som vår ändrade
uppfattning av djurens hela väsende och
existensberättigande fört med sig i
konsten. Stundom, som i Gustaf
Ankar-cronas Höstplöjning med dess tidiga
morgonbelysning över den rödaktigt
skimrande stubbåkern med den typiskt svenska
gärdesgärden i bakgrunden, äro väl ännu
bildens två huvudpunkter jämnvärdiga.
De starka rödbrokiga herrgårdsoxarna
och den säkre stataren, som klädd i
förskinn och långhalsduk med van hand
styr plogen snörrätt, tilldra sig båda ögat
utan att någondera på den andras
bekostnad blir lidande. Det samma gäller
om möjligt än mera Nils kreugers
Vårplöjning, som för övrigt i vida högre
grad än vad fallet är hos Ankarcrona
tolkar arbetets tyngd. Den
grovlemmade svarta hästen, frustande imma i
den kalla vårluften, mannen sedd halvt
bakifrån krökt över plogens handtag och
de tunga svarta jordtiltorna dragande
diagonalt över bilden sammanflyta till
ett allvarligt klingande: »Du skall äta
ditt bröd i ditt anletes svett». Sak
samma gäller även om Carl
Wilhelmsons Höstplöjning, för övrigt rent
konstruktivt sett mindre tillfredsställande med
sitt allt för stora avstånd mellan
mannen och dragarna.
Konstnären har visserligen sökt minska
verkan av denna »döda punkt» i bilden
medelst en här inplacerad
bakgrundsfigur — alldeles som fallet var i det
anglosaxiska manuskriptets plöjarbild —
dock utan att på långt när lyckas så väl
som den medeltida miniatyrmålaren gjort.
I motsats till dessa bilder med djur
och människa uppfattade som
konstnärligt sett jämbördiga faktorer i den
gemensamma handlingen, möta oss
emellertid andra — otänkbara under ett tidigare
skede, det uräldsta undantaget —, där
bildens tyngdpunkt lägges i allt högre
grad på djuren, under det människan,
den drivande kraften, mer och mer
tenderar att förvandlas till en bifigur i den
till rent djurmåleri övergående
behandlingen av motivet. Så i Rosa Bonheurs
berömda Djupplöjning i Nivernais. Här
råder ej längre tvivel om vad som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
