Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Engelbrektskyrkan. Av Torben Grut - Ett svenskt vinterlandskap från 1677. En konsthistorisk notis. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
TORBEN GRUT
Wahlmans egna detaljritningar och höjt
över beröm. Träarbetet, märk särskilt
den monumentala orgeln, röjer
arkitektens mästerskap i behandlingen av detta
material. God dekorativ skulptur har
utförts av dels Gerle, dels Töre
Strindberg.
Kyrkans exteriör torde i jämförelse
med det inre vara av sekundärt intresse.
Arkitekten har enligt undertecknads
uppfattning icke i det yttre iakttagit samma
lugna konsekvens och enkelhet i
form-och materialbehandlingen som uti
interiören, utan han har genom godtycklig
blandning av olika material och valörer
och genom onödig överarbetning i textur
och detaljformer skadat helhetsintrycket,
som med den givna totaluppbyggnaden
antagligen skulle hava kunnat bliva
mera enhetligt och själfullt. Kyrkans
exteriör röjer ännu spår av den närmast
föregående periodens godtycklighet och
heterogenitet. Den har icke den nyare
skolans konsekvens och organiska
lagbundenhet. Det är därför rättvist att
påpeka, att exteriören i huvudsak är
komponerad redan år 1906. Men den
är ju icke desto mindre ett ädelt och
vackert verk. Tornet synes mig i och
för sig vara en skapelse av hög rang,
förnämt i resning, uttrycksfullt såsom
klocktorn och kyrkligt i sin stegring
upp till guldglorian mot den blånande
rymden. Symboliskt är det ett vackert
uttryck för mästarens fasta personlighet,
hans säkra grepp, hans flärdlösa
saklighet, hans brinnande nitälskan och hans
höga idealitet.
ETT SVENSKT VINTERLANDSKAP FRÅN 1677
EN KONSTHISTORISK NOTIS
Av SIXTEN STRÖMBOM
m^ EN MÅLARKONST, som
WI ^VNJ utövades i vårt land under
pLJJfl 1600-talet, sysselsatte sig så
@sJ/\ gott som inte alls med
skildring av svensk natur.
Medan landskapsmåleriet som speciell
konstart odlades med ett storartat
intresse i Italien och Nederländerna under
detta sekel, är det hos oss nästan
uteslutande för porträtt, för
dekorativt-alle-goriska och krigiska framställningar, som
konstmålarna anlitades.
Hos en av 1600-talets märkligaste
landskapister kommer dock den svenska
naturen till tals med ett mäktigt patos.
Genom Olof Granbergs undersökningar
känna vi, hur Allaert van Everdingen
otvivelaktigt besökt vårt land och av
den svenska skogs- och bergsnaturen
tagit intryck, som synas ha blivit
bestämmande för utvecklingen av hans
storvulet tungsinta landskapsdiktning. I mer
än en av dessa mörknade dukar med
barrskogsbevuxna klippor och forsande
älvar möter oss en stämning och ett
detaljstudium, som låter oss tro att den
holländske konstnären gjort sig nära
bekant med bygd och vildmarker här uppe.
Ingen enda av hans landskapsmålningar
torde dock vara utförd i Sverige.
I vår inhemska iöoo-talskonst är det
företrädesvis i topografiska och
arkitektoniska avbildningar som den svenska
naturen fått komma med. Som fond i
ett och annat konterfej eller djurstycke
kan den också skymta, fast den där
sällan eller aldrig ryckes fram till egentlig
skildring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
