Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Clown Clopopisky. En av Frödings bikter. Av Ruben G:son Berg - En arabesk. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLOWN CLOPOPISKY
549
Men allt är förgäves. Han låtsas tro, han
dyrkar och förgyller: hon blir odalisken,
han prinsen — prins Aladin —, och tycker,
att han ser en flicka i irisringen
men strax så är det ingen.
Han skall åter börja veva sitt verspositiv,
liksom clownen började sitt yrke igen, och
så skall kretsloppet gå sin ständiga gång:
förhoppning, tro, missräkning, förtvivlan,
rus och orgie för att glömma. Som
mel-lanstick: förfärdigandet av verser för att
förtjäna livsuppehället:
Små änglar med sin faders min
av clown, som är allena,
hans vissna kind, hans trötta grin
av fjasko på arena!
Mannen och hans verk äro lika
misslyckade. Om sig själv dömer han nu som
förut snävt och bittert, och sin alstring ser
han med oföränderlig ovilja. Långt innan
han började sin författarbana, skrev han,
att det fanns ingen saft, ingen friskhet i
hans uppfattning, och under den korta tiden
av hans författarskap bara stegras uttrycken
av missnöje med torkan, skevheten och
kraftlösheten i uttryckssättet. Han hade
fullkomligt ofyllbara krav på sitt eget språk.
I motsats mot så många andra författare
av ringare rang i vårt land förlade han
inte orsaken till misslyckandet till det
svenska tungomålets brister utan såg sig själv
som den skyldige. Han var den
misslyckade gycklaren
med humor av begravningsklämt
och hopp av tappat ankar.
Fjasko — det var hans livs resultat.
EN ARABESK
Av FREDRIK VETTERLUND
Det kom, ett glitter i vaknande vår,
i kylig och bar april.
Ett leende, kom det, som lyste och vann,
ett svaj genom vinden, som ej försvann
men växte med dagarna till;
en ljuvlig sprittning, som blodet förstår,
en oro i blek och anande vår.
Det vart till ett fjärran sommarsken
med glans och gyllene dröm.
Vårt öde lekte sin äventyrslek —
men hemlig glädje i hjärtat skrek
och sydde en blomstersöm,
.. . och dansen trampade, stråken ven
bland furors doft i en rosennatts sken.
Det smälte bort såsom dagen smält
i den skumma decembers lopp.
Bland mörka och höga hus det var
två skuggor på gatan, ett underligt par,
som löstes i skymningen opp . . .
och tung föll natten, där livet svällt,
kring kala marker och vita fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
