Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Irland och världskriget. Av Georges Chatterton-Hill. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORGES CHATTERTON-HILL
562
som icke tillhört överhuset eller de furstliga
personernas begränsade krets; i och med
pärvärdigheten har han nu uppnått
höjdpunkten av sin bana. Kanske är
mottagandet av pärvärdigheten endast ett
förspel till tillbakaträdandet; huru som
helst, om viscount Grey of Fallodon
funne för gott att återgå till privatlivet,
skulle hans tillbakaträdande bliva »i
högsta grad ärofullt», som termen lyder.
Överhopad av hedersbetygelser,
offentligen tackad av konung Georg V, med
tillfredsställelse blickande tillbaka på en
bana av oavbruten världslig framgång,
kan han med visshet räkna på den
vördnad och tacksamhet, som det engelska
folket aldrig underlåter att visa dem,
vilka varit mer än vanligt framgångsrika.
Två dagar efter det viscount Grey
of Fallodon högtidligen slagit sig ned
på överhusets präktiga röda skinndynor
utspelades en mycket olika seen inom
det kala och dystra Pentonville-fän geisets
murar i den engelska metropolens norra
del. Klockan nio på morgonen den
tredje augusti avrättades här en
dödsdömd fånge genom hängning. Men
denne dödsdömde fånge var ingen
vanlig fånge. Hans namn var Roger
Case-ment. Han hade fordom varit hans
brittiska majestäts konsul i
Ekvatorial-Afrika och generalkonsul i Brasilien,
riddare och medlem av S:t Michaels och
S:t Georges förnämliga ordnar och
personlig vän till viscount Grey of
Fallodon. Och brottet, för vilket han
avrättades, var att han var delaktig i den
irländska resningen mot Englands förtryck.
Dessa båda scener, så olika varandra
— den ena en apoteos av mänsklig
framgång, den andra en bild av det
mänskliga misslyckandets fruktansvärda öde —
äro djupt symboliska. Det är därför jag
har valt att ställa dem mot varandra.
De symbolisera den mycket olika
historien om två nationer: England och Ir-
land. En gyllene historia om en
framgång, som ej hejdats av nederlag —
och en blodbestänkt historia om
oavbrutet lidande. Vägen, som lett till
världslig ära, obegränsad rikedom och
makt — och vägen till omätlig
fattigdom och det svartaste elände, till de
djupaste djupen av mänsklig förnedring.
Hade Roger Casement förrått sitt
fosterland i stället för att bliva det
trogen, hade han instämt i den avskyvärda
kör av skamlöst förtal och illaluktande
hyckleri, vilka äro Englands förnämsta
vapen i det handelskrig det inlåtit sig
på mot en fiende, som det
instinktmässigt känner kunna bliva dess överman
såväl moraliskt som fysiskt — då skulle
han ej förgäves ha behövt eftersträva
de högsta posterna i den inbringande
engelska konsulsstaten och de mest
avundade utmärkelser som England kan
skänka. Ty hans enastående begåvning
och sällsynta energi voro erkända av
alla. Men han föredrog att tjäna —
icke det stolta mäktiga Albion, utan det
arma, föraktade Erin. När världskriget
brot ut och Irland fann sig lumpet
övergivet av de män det litat på, var
Casement den förste som blåste i luren och
kallade Erins söner att samla sig kring
den gröna fanan. Och när under
påskveckan detta år det irländska folket
grep till vapen för att hävda sina
oförstörbara rättigheter och deltaga i striden
mot Englands välde, då var Casement
också där. För oss, hans vänner, fanns
intet tvivel om, att när hans land
behövde honom, skulle han svara sitt
ad-suni. Resningen misslyckades, och
Casement har med livet fått gälda sin aldrig
sviktande hängivenhet för den irländska
frihetens ädla sak. Hädanefter hör han
till den ärofulla skaran av irländska
martyrer, där intet namn finnes mer rent
och ärorikt. Frid över hans stoft! Dulce
et decorum est pro patria mori.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
