Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Irland och världskriget. Av Georges Chatterton-Hill. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND OCH VÄRLDSKRIGET
563
II.
Det fanns en tid då rollerna voro
ombytta — då Irland var rikt och
lyckligt och England låg sänkt i barbari och
förnedring. Redan fyra århundraden fore
den kristna tideräkningen, när kelterna
slogo sig ned på Erin, hade detta —
under sina förhistoriska invånare — nått
en jämförelsevis hög grad av civilisation.
Mellan kelternas invandring och den
danska invasionen i sjunde århundradet
efter Kristus hade Erin framlevt tusen
år av oavbruten fred, varunder kelterna
haft tillfälle att ostörda utveckla sin
underbara civilisatoriska förmåga och göra
den Gröna Ön, som förblivit oberörd
såväl av de romerska erövringskrigen
som av folkvandringarna, till den
verksammaste av alla Europas kulturhärdar.
Det var irländska munkar, lärjungar av
S:t Columcille, som utbredde kristendom
och civilisation i både Skottland och
England under sjätte och sjunde
århundradena. Under fem hundra år —
mellan 600 och 1100 — verkade de
irländska missionärerna med outtröttligt
nit från ena ändan av Europa till den
andra, från Biskayabukten till Svarta
havet, från Östersjön till Medelhavet; och
det är deras förtjänst att den europeiska
kulturen blev räddad från undergång i
de mörka dagar som följde sedan
Odo-vakar störtat den siste degenererade
innehavaren från Augusti tron.
Och oavsett det ovanskliga arbete
som utförts av irländska munkar under
fem århundraden — av Columcille,
Finnians lärjunge, av Columbanus,
Com-galls lärjunge, av Ciaran och Caimech,
av Adamnan och Gallus, av Dichuill
och Ferghal, av Kilian och Willibrord,
av tusen andra hängivna arbetare i
Kristi och civilisationens tjänst — känna
vi de stora ting som uträttats av
irländska konstnärer och lärda inom alla kon-
stens och lärdomens områden. Om de
irländska munkarna genom sina
gärningar åt Erin förvärvade det stolta
namnet Insula sanclorum, förtjänade landet
i icke mindre mån ärotiteln Insula
doc-torurn. Under medeltiden voro dess
filosofer och teologer, läkare och
lagkunnige, dess astronomer och
matematiker, dess guldsmeder och
pergament-illuminatörer berömda över hela Europa
och överallt efterfrågade. Armaghs
universitet var besökt av tre tusen
studenter, innan skolan i Bologna var invigd.
Och irländska köpmän träffades i alla
land, och irländska sjömän på alla hav.
Sådant var Erin i sin välmakts dagar,
och sådant förblev det ända fram till
femtonhundratalet. De danska och
normandiska invandringarna splittrade icke
utan stärkte och formerade den
irländska civilisationens verk.1 Inkräktarna
assimilerades fullständigt av det
kulturellt mera utvecklade irländska folket,
vilket å sin sida vann genom
tillägnandet av nya element. Den irländska
kulturen, sådan den framträdde i konst och
litteratur, nådde sin höjdpunkt mellan
12- och 1500-talen. Beträffande den
irländska tidigare och senare
medeltidslitteraturen har samtidens största
auktoritet på området, professor Kuno Meyer,
kallat den »unik». Och jag vill tillägga,
att den irländska litteraturen ingalunda
är begränsad till folkpoesien, om än
Irland äger en av de rikaste skatter av
folklore som finnas i något land. Icke
heller inskränker den sig till de så
kallade Ossiansångerna — ehuru dessa
sångers värde, vad angår deras inflytande
på nationalkaraktärens daning i 700 år,
knappast kan överskattas. Den irländ-
1 Det begränsade utrymmet förbjuder mig
att ingå i detaljer. Jag får därför hänvisa
läsaren till min bok »Irland und seine Bedeutung
für Europa» (Berlin, Karl Curtius, 1916) med
inledning av professor Eduard Meijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
