Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Irland och världskriget. Av Georges Chatterton-Hill. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND OCH VÄRLDSKRIGET
565
tiska ledare sakna förutseende. En större
brist på förutseende än underlåtenheten
att fatta sjöförsvarets huvudbetydelse
för en ö kan ej tänkas.
Vid slutet av 1400-talet hade
England ej ännu börjat sitt exploaterande
av samfärdseln på världshaven. Dess
sjömakt var ännu i sin första början,
om man ens kan tala om att den
existerade. Hade Irland — vars söner
alltsedan urminnes tider varit förträffliga
sjömän — då ägt en flotta i Irländska
kanalen, skulle Englands strävan efter
världsherravälde blivit kvävd i sin linda
och mänsklighetens historia under de
senaste fyra hundra åren gestaltat sig
mycket annorlunda.
Ty det oundgängliga villkoret för all
engelsk utvidgning, politisk som
ekonomisk, är Irlands underkuvande. En blick
på kartan är nog för att övertyga
läsaren om detta förhållande. Irland ligger
mellan England och Atlanten. Utan att
Irland, Atlantens nyckel, är i Englands
händer, kan England ej tänka på att
öva politiskt inflytande i alla hörn av
världen eller att ernå — och bibehålla
— monopol på världshandeln. Ett
självständigt Irland betyder Englands
reducerande till en politisk och ekonomisk
ställning i överensstämmelse med landets
storlek och dess invånares verkliga,
fysiska och moraliska, krafter. Det
betyder omöjliggörandet av ett engelskt
världsimperium.
Irland är èj endast Atlantens nyckel.
Det är också, såsom marskalk Hoche
med rätta sade: »le chemin de Londres».
Ett oberoende Irland skulle icke endast
bevaka ingången till Atlanten, vore icke
endast i stånd att spärra för England
tillträdet till världshavet, «det skulle även
visa sig vara en värdefull bundsförvant
för en kontinental makt, på den grund
att det vore den allra bekvämaste
ingångsport för infall i England. Genom
Irland skulle England ständigt hotas i
flanken. Vi behöva blott tänka oss
följderna för England, om Irland i våra
dagar vore fritt och kunde tjäna som
bas för tyska undervattensbåtar eller
som förläggningsort för tyska trupper.
England skulle icke endast vara prisgivet
åt fientliga landstigningar, utan all
tillförsel skulle även bliva avstängd, och
landet bleve tvunget att välja mellan
svält och underkastelse.
Det är av vikt att hava i minnet
den fundamentala betydelse Irland äger
såsom nyckel till världsstråkvägen på
havet och utgångspunkt för anfall på
England. Blott då kunna vi fatta, för
det första den exempellösa grymhet,
med vilken engelsmännen alltid sökt att
omskapa Irland till en engelsk fästning,
och den ihärdighet, med vilken de
fullföljt denna politik under fyra hundra år
— för det andra bästa medlet att hejda
Englands havstyranni, som sätter det i
stånd att spela översittare mot, förtrycka
och exploatera hela världen och som i
sina ödesdigra verkningar varit kännbart
för alla neutrala länder under det
pågående kriget.
Utan Irland skulle ej finnas något
Brittiskt världsvälde. Satsen må förefalla
underlig för människor, vilka bara ha
hört talas om Irland som en uthungrad,
avbefolkad ö i en avlägsen utkant av
Europa — en ö bebodd av en lat, supig,
oduglig befolkning, vars handlingskraft
tager sitt enda uttryck i råa agrariska
våldshandlingar. Sådan är den bild av
Irland som John Bull målat och som
tagits för god av största delen av
mänskligheten. John Bull har sina mycket
goda skäl för att måla ut Irland så och
med berömvärd energi sprida sägnen om
den moraliskt och fysiskt degenererade
kelten, som endast kan existera tack vare
Englands moderliga omvårdnad. Fabeln
om de »underlägsna raser», över vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
