Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Irland och världskriget. Av Georges Chatterton-Hill. Översättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
GEORGES CHATTERTON-HILL
England av försynen blivit kallat att
regera — till deras eget bästa, väl
förståendes — är ett av John Bulls
älsklingspåhitt för att för en misstrogen värld
rättfärdiga sitt planmässiga och
kallblodiga utnyttjande av svagare folk.
Vad Irland angår, ha engelska
statsmän alltsedan Henrik VIII:s tid stadigt
bemödat sig att dölja för mänskligheten
det faktum, att Irland utgör hörnstenen
for brittisk makt och brittisk rikedom,
därför att det är porten till Atlanten —
porten genom vilken E7igland har
tillträde till världen. På intet villkor fingo
andra land rikta sin uppmärksamhet på
denna ö, som för sitt läges skull var
nyckeln till engelsk utvidning. Dessa
oavlåtliga ansträngningar av Englands
statsmän ha krönts med framgång.
Under fyra århundraden har en
ogenomtränglig slöja dolt Irland för
människornas ögon, till och med minnet av de
ovanskliga tjänster det fordom gjort den
västerländska civilisationen har utplånats.
Men under hela denna tid har
England oavbrutet arbetat på att bygga och
befästa ett världsvälde, i politiskt,
kommersiellt och industriellt avseende, på
grundvalen av det undertryckta Irland.
Ingen såg eller hörde något om detta
land, som fullständigt doldes av John
Bulls väldiga skugga. Över en alltjämt
tillväxande del av den bebodda världen
bredde sig denna skugga, John Bulls
digra gestalt blev större och större av
att suga blodet ur så många olika folk.
Irland blev emellertid allt armare,
blekare och mera blodfattigt, och stämman,
som hade velat berätta historien om dess
elände blev till en hes viskning, som
drunknade i bruset av strändernas vågor.
Den engelska parasitens grepp blev
allt hårdare. När han en gång satt sin
fot på »den heliga ön», var det
omöjligt att driva honom bort. Historien
visar oss att början till engelska väldets
utvidgning på 1500-talet sammanfaller
med början till Irlands erövring. Detta
sammanträffande var logiskt och
nödvändigt. Columbus’, Vasco da Gamas,
Fernando Pos och Juan Fernandez’
upptäckter, det stora arbete som utförts av
spanjorer och portugiser, genuesare och
venetianare hade öppnat en ny värld,
särskilt västerut, fylld av oöverskådliga
möjligheter. Englands åtrå var väckt.
Men det kunde icke hoppas att nå den
nya världen i väster, icke heller den
gamla världen i öster, utan att färdas
genom den irländska porten. Irland stod
mellan England och havets stråkväg,
och därför blev Irlands dom beseglad
— tack vare dess egen brist på
förutseende och förberedelse.
Och Irland var därjämte ett rikt land.
Det var icke endast det oundgängliga
medlet för att tillförsäkra sig annat byte
— det var i sig självt ett
eftersträvansvärt förvärv. England ville hava porten
till Atlanten i sina händer för att
obehindrat kunna komma in i Öster- och
Västerlanden. Det ville hindra det
irländska folkets energi och
företagsamhetsanda att stå i vägen för den
engelska industriens utveckling. Det ville
hindra Irlands fyrtio hamnar att tävla
med Englands hamnar. Och så ville
det äga Irlands jord — denna
underbart rika jord, som med lätthet kan
föda ett folk på tjugo millioner och som,
i händerna pä sina naturliga ägare, skulle
hava gjort det irländska folket mäktigt
och sunt.
Englands tillväxande kunde lyckas
blott på det villkor, att Irland blev icke
blott en engelsk koloni utan en engelsk
fästning — Englands befästa
utgångsport till världen. Av detta skäl
föreföll det önskligt att förgöra de infödda
bebyggarna och ersätta dem med
engelska kolonister. Irländarnas jord slets
från dem under loppet av ett obarm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
