Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Christopher Jacob Boström in memoriam. Av Reinhold Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6oo
REINHOLD GEIJER
Svenska Folket besluta och fastställa det
nu hvilande så kallade
representationsförslaget? I den av H. Edfeldt och G.
J. Keijser ombesörjda och i tre digra
volymer utgivna samlingen Skrifter af
Christopher Jacob Boström hava ur
dennes litterära kvarlåtenskap, i form av
originalmanuskript eller avskrifter av
sådana, medtagits jämte åtskilligt annat
i andra delen införda Grundlinier av
liknande art som de redan nämnda
jämväl till philosophiens propædeutik,
till philosophiska religionsläran och till
philosophiska crimi>ialrätten, och
dessutom ett uttryckligen s. k. Schema av
philosophiens historia. Och sedan hava
särskilt utgivits både äldre och yngre
anteckningar efter B:s föreläsningar i
religionsfilosofi och etik. Så i yttre måtto
splittrad och mestadels skematiskt
formulerad som Boströms filosofi alltså
närmast föreligger, kunde ju synas, som
om här egentligen icke borde talas om
något filosofiskt »system», utan på sin
höjd om en flerhet av större och mindre
fragment av eller utkast till ett sådant. Och
dock visar sig snart vid ett icke
alltför ytligt studium av Boströms skrifter,
att dessa alltigenom behärskas av
väsentligen samma allmänna synpunkter,
yttersta förutsättningar och högsta
intentioner, att där städse möta oss vissa
stora gemensamma och varandra i en
viss ordning betingande grundtankar,
endast i växlande belysning, med olika
utgångs- och anknytningspunkter eller
med andra ord från skilda håll lika
mångsidigt och omsorgsfullt förberedda
och hävdade som sedermera åt andra
håll vidare fullföljda och tillämpade.
Och om vi således ändå icke fått något
i alla sina delar lika genomarbetat, inom
sig avslutat och fullfärdigt helt — var
finna vi något dylikt? styckeverk, mer
eller mindre, är och blir ju varje
filosofisk tankebyggnad så väl som andra
produkter av mänskligt arbete —, så
kunna vi väl utan överdrift säga oss
här stå inför en i genialiskt enkel och
stor stil uppdragen grundritning
åtminstone till en i sin art väl genomtänkt
och sällsynt helgjuten filosofisk
världs-och livsåsikt.
II.
Den allmänna arten av Boströms
filosofi plägar enligt hans eget föredöme
betecknas rätt och slätt som idealism. Och dess
säregna karaktär eller »differentia specifica»
till skillnad från andra historiskt givna
former av idealism har han själv velat angiva
genom att kalla densamma rationalistisk eller
kortare -»rationell idealism». Men denna
ordsammanställning är ännu alltför svävande
och ensamt för sig tagen ganska intetsägande,
enär redan benämningen idealism inom
den filosofiska facklitteraturen såväl som
eljest förekommer i flera sinsemellan så
vitt skilda bemärkelser, att den i följd
härav så småningom blivit hart när
alldeles utsliten eller åtminstone oduglig som
vetenskaplig term, och något liknande
gäller föga mindre om adjektiven rationell
och rationalistisk.
I dagligt tal torde nämligen ordet
idealism i de flesta fall användas i
anknytning till ordet ideal och således närmast i
praktiskt eller allmännare uttryckt
naxio-logiskt» syfte, om det i människoandens
innersta djup inneboende kravet på vissa
obetingade och allmängiltiga livsvärden —
gemenligen sammanfattade i den treeniga
samklangen av godhet, skönhet och
sanning — och om varje mer eller mindre
energisk strävan att realisera dessa värden.
Och visserligen gäller icke minst om
Boströms praktiska filosofi att den är och
vill vara idealistisk i denna mening. Vare
detta sagt ju förr dess hällre. Men
ordet idealism användes även, särskilt i
filosofiskt språkbruk, i rent teoretisk
bemärkelse för att därmed beteckna en viss s. k.
ontologisk grundåskådning eller åsikt i
största allmänhet om »det sant och väsentligt
varande», d. v. s. om vad allting
överhuvud i grund och botten — »i själva
verket» eller »an sich», som det heter på
tyska — är eller måste tänkas vara, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>