Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Olof Rabenius - Nutida dansk kritik. Av John Gustavson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i 8
OLOF RABENIUS
och dallringar. Ljuset är för honom den
rätta uppenbararen av själens liv, som
manifesterar sig i dess fint skiftande
rörelser, i alla dess flöden och färger.
I dess lätta höljen äro också minnena
svepta och blicka vänligt hälsande fram
ur den omgivande rymden. Ljuset, som
slår en bro mellan alla avstånd, förenar
också det förflutna och det närvarande
och förvandlar den utfällda tidskedjan
till en ring, som omsluter medvetandet.
Så känner sig själen befriad från tidens
och materiens tvång; hon är vad hon har
varit och äger vad hon förlorat. Det är
dock endast i ett slags högre drömtillstånd
hon förnimmer detta sitt djupaste väsen;
begränsningen gör sig åter gällande för att
befrielsen på nytt skall inträda. Till detta
drömtillstånd, till denna befrielse visar
poesien, särskilt den högsta, den
romantiska poesien vägen, en väg som Fredrik
Vetterlund genom hela sitt författarskap
följt, både som tolkare av mästarna och
som självständig diktare. Hans nya
raderingar, som konstverk betraktade tämligen
flyktiga och bleka, hämta sitt poetiska
värde av den romantiska fjärrton, som
dallrar över dem.
NUTIDA DANSK KRITIK
Av JOHN GUSTAVSON
Harald Nielsen: Vej og Sti. Aestetiske
Afhandlingen Kjøbenhavn, Gyldendalske Boghandel.
t^EN INTRESSANT essay
»Ret-1 (®L I J®)Jningslinier i moderne Litteratur»,
■jl YjÅ som för några år sedan stod tryckt
i »Ugens Tilskuer», framhöll
Harald Nielsen som den röda tråden i de
sista decenniernas litteratur strävandet att,
i motsats till den renodling av vissa
drifter och abstrakta simplifiering av
människonaturen och tillvaron, som utmärkte den
naturalistiska aerans diktning, skildra
människan i hennes helhet. I denna sin pejling
av den moderna litteraturens djupström har,
synes det mig, Harald Nielsen icke blott
pekat på ett synnerligen väsentligt drag i
den moderna litteraturens Protevsartade
fysionomi utan även givit oss lösenordet för
förståelsen av de synpunkter och
värderingsnormer, som lett och leder honom själv i
hans kritiska gärning.
Riktningen mot den konkreta
totaliteten, strävandet att frigöra sig från en äldre
litteraturkritiks alltför intellektualistiskt
tillrättalagda världsbild för att träda i så
omedelbar beröring som möjligt med den rör-
liga, mångskiftande, individuella
verkligheten ingå som mycket väsentliga moment
i Harald Nielsens psyke och färgar hela
hans kritiska framfärd. Respekt för
realiteten i all dess rikedom och överflöd är
säkerligen ett av huvudbuden i Harald
Nielsens kritiska katekes.
Harald Nielsen hör nämligen till de
kritiker, som ej döma på måfå eller låta
bestämma sig av tillfälliga intryck utan som
i sin kritiska gärning följa en viss
stjärn-konstellation och vilkas omdömen ytterst
bottna i en personlig livsåskådning.
Visserligen finna vi aldrig i hans skrifter denna
hans åskådning strikt och pregnant
formulerad, men det är ändå ej svårt att märka,
att vi hos honom röra oss i en säregen
atmosfär. Detta framträder icke minst i
hans sista essaysamling Vej og Sti, som
sedan några månader föreligger i
bokhandeln och som består av ungefär ett tjog
längre och kortare uppsatser, till större
delen stammande från de senaste tio åren.
Låtom oss nu något närmare undersöka
den säregna atmosfär, vi möta i Harald
Nielsens skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
