Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - På Talis Qualis’ hundraårsdag. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ TALIS QUALIS’ HUNDRAÅRS D A G
det rätta gryet utan även skolningen,
när han i början av år 1839 inledde sin
studentdiktning med ett kväde över
Adolf Törneros — gravsånger.utgjorde
alltifrån hans första tryckta originaldikt
och’ ända till hans levnads och
diktnings slut en mycket betydande del av
hans alstring. Vistelsen i Lund med
sina livliga meningsutbyten, sitt rika
kamratumgänge och sina studier
främjade snabbt hans utveckling. De båda
åren 1839 och 1840 visa icke bara ökad
slipning och fasthet i formen, utan också
och framför allt rikare intressen,
vidgade synpunkter och mäktigare allvar.
Han är icke längre enbart talare och
skald, han är på samma gång en
handlingens man och en hövding; ett par
av hans dikter bär under titeln adressen:
»Till mina kamrater», och många äro
tänkta just så. Det är särskilt två nya
uppgifter som vid denna tid locka honom:
den politiska dikten och studentsången.
Till studentsången drogs han av sin
rika musikaliska begåvning och det
musikaliska umgänget. Han tillhörde ju den
trängsta krets av sångare, som
samlades kring skaparen av den lundensiska
studentsången, Otto Lindblad, Han och
en annan sörmlänning, som också
studerade i Lund, Herman Sätherberg, gåvo
den alstringskraftige Lindblad ord att
sätta toner till, och så uppstod ett
antal sånger, av vilka flera ännu höra till
studentprogrammen. Det blir Geijers
föredöme han följer i vissa fall; i andra
är det åter mera allmänt tagna
senromantiska stilmönster. Men han når
fram till så rena och stolta uttryckssätt
som i Stridsbön, en av hans diktnings
höjdpunkter under den första ungdo-
men:
Du, som världar har till rike,
hör den bön, som söker dig!
Töm din nåd förutan like
över oss evinnerlig!
C. V. A. STRANDBERG.
MINIATYRMÅLNING FRÅN HANS
STUDENTTID.
Din är makten, din är äran,
giv, att friheten blir vår!
Ar du med oss, ej förfaran
rum vid våra härdar får!
Dikten har samma egendomlighet,
som Viktor Rydberg tagit i försvar och
vackert tolkat i Talis Qualis’ Hymn:
att uttala dödstankar över det folk, vars
röst dikten är. Det kan förtjäna
framhållas, att Strandbergs båda dikter i
detta hänseende direkt följa efter
Tegnérs »Svea» och Kellgrens Kantat den
i januari 1789.
Samtidigt som Strandberg gjorde sig
känd och älskad som sångare, vardt han
ryktbar och ett stridens tecken som
politisk skald. Han hade, underligt nog,
allt från början varit medarbetare i
liberala tidningar; redan Mariestads
veckoblad hörde till dem, men det var först
årtiondet före revolutionsåret 1848 som
utvecklade hans åskådning. Vid
folkvännen Anders Danielssons grav i maj
1839 är en allmänt hållen förhärligan
av förtjänsten utan börd, av bonden som
motsats mot ädlingen. Fältrop (nov.
samma år) framsäger sitt: varen redo!,
Natten lider (dec.) uppmanar kamraterna
att kämpa tidens kamp; båda äro kling-
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
