Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - På Talis Qualis’ hundraårsdag. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ TALIS QUALIS’ HUNDRAÅRS D A G
starkaste uttrycket åt de gemensamma
känslorna, och den hänförelse han väckte
gick djupare än stundens stämning, hur
ärlig och oförgätlig den än var; i
kamraters skildringar från denna tid kallas
han »trofast och stolt», talas det om
hans »öppna ansikte och klara stämma»,
»hans oförgätligt storslagna
personlighet»; »ingen som nämner honom
glömmer hans stämma och hans klara
sörmlandsmål», säger Per Hallström i sin
ypperliga minnesteckning.1
Det mesta och bästa av dessa års
diktning samlade han i ett litet häfte —
hans första bok — Sånger i pansar,
som gick ut i två upplagor 1845.
Boktiteln erinrar närmast om Karl Becks
»Nächte. Gepanzerte Lieder» (1838),
men har även andra motsvarigheter
inom den ungtyska vitterheten. Det var
två länder mot vilka Talis Qualis klädt
sig i harnesk, Ryssland och Tyskland,
men det var det statliga,
utvidgnings-lystna Tyskland som han hatade, icke
det moderna poetiska, där han i stället
fann föredömen och uppslag just för sin
politiska diktning. Han gjorde front
mot söder och öster; utrikespolitiskt ville
han samla de tre nordiska folken till
strid för folkstammens frihet och
självbestånd; inrikespolitiskt åter utsträcktes
vapenbrödraskapet till alla de folklager
i olika länder, vilka kände sig förtryckta.
Av de tyska skalderna var kanske Georg
Herwegh den, som väckte hans tidigaste
intresse, men även Hoffmann von
Fallersleben, Anastasius Grün, Heine,
Rüc-kert, Mörcke och ett stort antal smärre
poeter hade han läst sig in i och gav
översättningar ifrån. Även de danska
skalderna betydde icke så litet för honom, och
så förenade sig litterära inflytanden med
tidshändelserna att omgestalta hans
uttryckssätt och nyskapa hans motivvärld.
1 Carl Vilhelm August Strandberg (Talis
Qualis). En levnadsteckning. Stockholm 1915.
Tre år senare, själva revolutionsåret
1848, gav han ut en andra samling,
Vilda rosor, sexton sonetter, föregångna
av en dedikation till Lunds studenter,
där han biktade sin kärlek till sin
ungdoms stad och kamraterna, bland vilka
han utvecklades till skald och man.
Sonetterna äro formsäkra och stilfulla;
känslornas glödande metall är uthamrad
till uddar och eggar. Med rätta yttrade
den samtida kritiken, att sedan
Stagnelius och Atterbom ett par årtionden
förut skapade en svensk sonettkonst, hade
ingen med dem jämförlig sonettist
uppträdt i Sverige. Strandberg gjorde denna
versform till en stridens och den
satiriska reflexionens konstart; spänstig och
elegant, kraftfull och originell.
Den Strandbergska ungdomsalstring,
som ryms i de båda små samlingarna
från 1846 och 1848, har ställts i
skymundan av hans egen senare diktning.
Det är icke alldeles riktigt — även ur
andra synpunkter än den historiska. Hur
mycket än tidsaktualiteten gjorde sitt
till för att skaffa berömmelse och
spridning åt »Sånger i pansar» och »Vilda
rosor», är deras poetiska innebörd
likväl oförgänglig och i sin art
oöverträffad även av skalden själv. Samtidens
vittnesbörd är i detta hänseende icke
jävigt. Det var visserligen en politisk
meningsfrände som yttrade sig i
»Nyaste Freja» (B. I. L. A., 12 jan. 1844),
men han förtjänar ändå att
uppmärksammas, då han efter skildringen av
vintern på den svenska parnassen fortsätter:
»Det har börjat våras något,
Aganip-pens ständigt varma källa har
framlockat några nya blommor, och i den knappa
dagsmejan sjunger nordens näktergal, den
tjusande trasten Nybom, och från vilda
klippor forsar bergströmmen Talis Qualis
och kastar tusentals diamanter i luften.
— — — Talis Qualis är en rikt be-
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
