Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - På Talis Qualis’ hundraårsdag. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUBEN G: S O N BERG
— av vilka »Bore», »Stockholms
aftonpost» och »Stockholms dagblad» särskilt
förtjäna nämnas — var givetvis slitsamt
och ringa lönat i jämförelse med den
tid det tog. Sannolikt är en hel del
av hans publicistiska arbete ännu okänd;
som granskare av teater och litteratur
torde han emellertid ha varit flitigare
än flertalet av sina medbröder. Säkert
är, att exempelvis den rad teater- och
bok-recensioner av hans hand, som
började ingå i Stockholms dagblad från
och med oktober 1853 — hans signatur
var Rinaldo eller förkortat R—o — hör
till det bästa som den dåtida
stockholmspressen bjöd: god form, säkert omdöme,
allvarligt uppsåt att göra rättvisa åt alla
håll, så att även småteatrarna fingo del
av uppmärksamheten, och betydande
kunskaper om både litteratur och
scen-konst. De bästa av de
versöversättningar han gjorde tog han sedermera
opp i samlingarna 1854 och 1861, men
det var bara ett fåtal av dem man
känner, och ännu flera gjorde han
otvivelaktigt; kanske hade han även arbete
för bokförlagens räkning. Stor
omfattning hade även hans verksamhet som
teateröversättare — tolv musikpjäser och
två lustspel på vers 1850—60 och 1865
tre mera betydande dramatiska verk.
Lägg härtill hela den berömda raden
av Byronstolkningar, som började med
»Mazeppa» 1853 och avslöts med »Don
Juan» 1865, en översättarbragd som ur
vissa synpunkter icke bara tävlar med
utan övergår Hagbergs tolkning av
Shakespeare på svenska! Vilken
andlig spänstighet, vilken sällsynt uthållighet
att kunna genomföra alla dessa arbeten,
en del så lockande, men så krävande,
en annan del åter så föga tilltalande
och därför än mer påkostande, under
år av försakelse och vansklighet, framom
vilka ingen viss och tryggad utkomst
vinkade som den lugna hamnen!
Det hade varit mer än begripligt, om
den egna alstringen hade slocknat ut
under denna tid, men de yttre
förhållandena tvungo honom rent av att
fortsätta. Adertonhundrafemtiotalets
kalendrar voro otaliga, och Talis Qualis ville
utgivarna gärna ha med bland de skalder,
som skyltade på titelbladet. Så skrev
han »text till illustrationer», ty vanligen
voro kalendrarna icke så liberala som
Svenska akademien och lämnade »fritt
val av ämne», utan hade någon plansch,
oftast bilden av en skön kvinna, som
skulle beledsagas med verser. Det
förvånande är icke, att så många av
dessa kalenderdikter ha fallit ur hans
personliga ton eller blivit matta, utan
tvärtom, att det finns så pass många,
som äga verkligt värde: en fyndig
uppfinning, en känslig tongång, en vacker
fantasi. En enstaka gång kan
resultatet bli betydande, som den gripande
»Den lille sjömannen», text till en plansch,
på vilken en liten gosse sitter och
betraktar sin segelbåt — en träsko, som
han satt mast och segel på. I dess
bittra och svårmodiga strofer biktade
Talis Qualis sin själs smärta över
verklighetens missräkningar och bekymmer.
Stackars barn, talar han till gossen, din
båt är för tungt lastad med ditt hjärtas
tillförsikt och din fantasi. Blåser det
upp till storm, kantrar din lilla farkost:
Och plundrad på ditt väsens blomma,
får du strax lära dig förstå,
att det allenast är det tomma,
som ständigt flyter ovanpå;
att hjärtåt är en tyngd man gärna
i tide från sig lämna bör,
och att inbillningskraftens stjärna
som falska fyrar vilseför.
Det gör mig ondt om dina himlar,
men bara för din ungdoms skull,
ty hela verkligheten vimlar
av sprängda himlar överfull
«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
