Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Jael. Av Ragnar Josephson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAEL-
AV RAGNAR JOSEPHSON
Han kör sitt spann som han red en orkan.
En flammande eld står springarens man.
Jämmerligt skriar en flyende svan.
Sisera på flykt, den fruktade, skydda!
Hans här är förkrossad, hans män äro flydda.
Han störtar till mark vid kenitens hydda.
Jael står vid sin makes tält.
Hennes mun är gul av vrede och svält.
Hon bär till härden fiendeförsten.
Hon tvager såren, hon släcker törsten.
Hon stryker ur pannan hans klibbiga lugg.
Hon rycker ur tältets snara en plugg.
Hon slår honom död med ett vinande hugg.
Hon reser sig, strålande blek, från sitt mord
och slungar mot himlen två glödgade ord
med rytande tunga: För fädernejord.
Som giftiga pilar de orden fara.
De fångas in av en jublande skara,
och dånande bergen och skogarna svara
Jael står vid sin makes tält.
Hennes mun är röd av vrede och svält.
Jorden skakas av vilda orkanen.
I fjärran dör den flyende svanen.
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
