Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEL GAU F FIN
MARKISINNAN DE SANTA CRUZ.
OLJEMÅLNING AV A. U. WERT-
MüLLER. MADRID 1790.
Tillhör enskild ägare i Madrid.
Den 26 juli 1797 avreste Wertmuller
över Belgien, Holland, Hamburg och
Lübeck till Sverige, där han landsteg i
Kalmar.
Det var då tjugofem år sedan han
hade lämnat sitt fosterland. Allt
tycktes honom så förändrat — landet
folktomt och jordmånen ofruktbar. Han
skulle snart finna att den befolkning som
fanns ej mottog främlingen med
överdrivet tillmötesgående. Vid utresan från
Linköping blev han antastad av en
oförskämd tullsnok vid namn Rådstedt,
som sade att han önskade visitera
honom på kroppen, gick löst på honom
efter alla formaliteter och verkligen
påträffade några småsaker, en liten ask
innehållande några örhängen av guld,
några solfjädrar, »bara 8» skriver han,
ett paket med 50 små tandborstar, som
Mr Latour hade gett Wertmuller att
överlämna till hertiginnan av Söder-
manland, och 6 par sidenstrumpor, som
han köpt i Paris för sin svåger Niclas
Pauli.
»Den infame kommissarien Rådstedt»
underrättade Wertmuller om att han
begått ett kontraband utan like, ett oerhört
brott mot Sveriges lagar. Det blev
rättslig undersökning och »den elake vice
fiscalen» fällde Kongl. Målaren, som på
god tro fyllt sina fickor med de nämnda
småsakerna, att som simpel contrabandier
bliva varorna förlustig och böta 50 R.
i Riksgäld.
Efter detta desagreabla avbrott
fortsattes resan och skedde ankomsten till
Stockholm på eftermiddagen den 14
september 1797. Det var ett oändeligen
ömt och gladt återseende med alla kära
systrar och bröder, svågrar och kusiner
och visiter »i flera andra goda hus,
varest man gjorde goda kalas och åt
goda måltider som nästan skedde
överallt i Stockholm». Wertmuller kunde
njuta dem med bättre aptit sedan hans
mellanhavande med Wretman junior i
december 1797 blivit fullt uppklarat.
Mindre tilltalande utvecklade sig
tullaffären, då »den blodsugande
advokatfiska-len Boström» hade lagt in i Commercie
Collegium en skrift emot Wertmuller
och påstod att han skulle betala dubbla
böter. En allvarligare motgång var att
den beställning av drottning Fredrika
Dorotea Wilhelminas porträtt, till vilket
hans vän Romany i brev av den 4 jan.
1798 lyckönskar, går om intet. »Det
är orättvisan och dåliga rådslag som
beröva dig tillfället att göra
drottningens porträtt», heter det i ett senare
brev. Vad kungliga modeller angick
fick Wertmuller nöja sig med den
bröstbild av hertiginnan av Södermanland,
Hedvig Elisabet Charlotta, för vilken han
den 25 januari 1798 uppbar 100 Rl.
B:co. Den ryktbare ledamoten av
LA-cadémie des Beaux-Arts hade i mer än
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
