Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXE!. G A U F FI N
maria joseph a gahn f. möja.
klädd som maja. oljemålning
av a. u. wertmuller. cadiz
1792. Tillhör enskild ägare
i Madrid.
Och när fru Pauli ber honom att mot
en utdelning på 10 % ’utöver de redan
erhållna 20 avskriva sina fordringar,
svarar han ett blankt nej.
»Med din man har jag ej den minsta
med-ymkan om jag så oförskylt, får för resten av
min levnad, stiga upp klockan två om
morgonen och utan att vila arbeta till aftonen, och
hava tusende svårigheter att förtjäna min föda
så kan han göra sammaledes, han har en
vacker styl, han kan bliva bokhållare på något
Contor. Han är av lika ålder något mera som
jag med den skillnaden att jag levat en svår
värld och han levat i yppighet, som gör honom
starkare än jag, ty arbete har försvagat min
syn, så att mitt högra öga svullnar allt mer
och mer med åren, om din man lägger bort
den svenska drygheten och lever med en
måttlig levnad så kan han väl taga sig fram rätt
så väl som jag fattige stackare som för hans
skull får lov att slita ont.»
Men det är endast när han som här
fått en direkt påminnelse om vad han
mist som Wertmiillers bitterhet svallar
över. När han i oktober s. å. skriver
till brodern Carl är det i en helt annan
stämning:
»Om jag bara någorlunda kan taga mig
fram så lever jag här ganska lyckligt och har
en så förträffelig vän i min hustru att jag
passerar lyckliga dagar och tänker aldrig resa från
detta land.»
Han skulle ännu mera växa fast vid
det sedan han den 28 april 1803 inköpt
en landtegendom Naamans Creek i
närheten av Wilmington i Delaware. Ännu
händer det väl ibland att han trots sin
försvagade syn kan gripa till penseln,
när en granne enträgnas om någon
beställning, men i själ och hjärta har den
gamle akademikern blivit en farmare,
som i jordens brukande finner den
sinnesfrid som den heta ävlan ute i stora
världen ej skänkt.
Någon gång når honom ett eko
där-utifrån i ett brev från den gamle
vännen Sundvall. Han hör om
konstnärslivet hemma i Sverige: »Nos artistes
se portent bien, ne font rien et ne
gag-nent rien», läser han, och med en
medlidsam axelryckning viker han samman
brevet och återvänder till sin »Journal
de la terre située å Naamans Creek».
Den anförtror han, allt efter dagarnas
och årens jämna gång, utan åtskillnad,
vad som händer honom själv, hans folk
och fä.
Jag bläddrar i den stora folianten —
den 16 februari 1807 faller upp:
»Jacob och Remy ha kört gödsel på åkern
med oxkärran och Marcel med hästkärran.
Jacob stannade för att sprida och de andra
körde, jag har börjat ett utkast till en Hebe.
Den 17. Man har spridt gödsel på åkern
hela morgonen och på eftermiddagen har man
börjat med höet i ladan som man tagit från
den sista stora stacken. Kl. 3 fick vår ko Blacky
en kalv. Jag slutade utkastet till Hebe och
började på e. m. en Morgonrodnad.»
Så rinna åren omärkligt hän. Den
5 september 1811 slutar dagboken med
en anteckning om en tillökning i svin-
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
