Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - A. U. Wertmüller. Ett konstnärsliv. Av Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. U. WERTMULLER
LOUISE FREDRIKA PAULI F. WERTMULLER OCH NIKLAS PAULI.
OLJEMÅLNINGAR AV A. U. WERTMULLER. STOCKHOLM 1798 OCH I 799.
Tillhöra K. Akademien för de fria konsterna.
stian. En månad senare är
dagboksantecknaren själv borta. — Den 5
oktober 1811 avled medlemmen av franska
och svenska konstakademierna, farmaren
Adolf Ulrik Wertmüller.
Så kunna vi sammanställa
konstnärens liv ur blecklädan i Kungl.
Biblioteket.
Men ännu är den inte tom.
Nederst ligger där ett konvulut, omlindat
med gråpapper, och öppna vi det möter
oss en bild av Adolf Ulrik Wertmüller,
idealiserad men levande av det liv som
endast modershanden kan skänka. Ty
konstnärens drag äro ej målade i olja
eller laverade i tusch, de äro tecknade
i sjuttonhundratalets stora och klara
skrift i denna lilla bundt med brev från
Mariane Wertmüller till hennes son.
Det första är skrivet vid
underrättelsen om Adolf Ulriks ankomst till Paris:
»Min alldra käraste son.
Min längtan att få underrättelse om din
lyckelige ankomst har warit obeskrifwelig, men
min glädje ok däremot så mycket större då
du icke allenast berättar mig densamma ock
att du så oändligen wäl bliwit emottagen, utan
äwen yttrar det ömmaste tänkesätt emot mig.
Glädjetårar som jag fälde wid genomläsandet
af ditt bref wittna bäst om ditt hjertelag emot
mig samt att ingenting rörer så ett
moders-hierta, som wälartade barns erkänsla emot deras
Föräldrar, war öfvertygad min käraste son, att
så länge du fortfar uti sådana sentimenter äro
wi lyckelige å ömse sider, du derigenom att de
äro den starckaste driffiädern till dygd och jag
att jag wet mitt käraste barn vara dygdigt.»
Ären gå, resan till Rom är beslutad,
och fru Mariana skriver till sonen i
främmande land:
»Min käraste son!
Som du nu skall resa längre ifrån oss igen
så har jag gjortt alt mitt till hos din käre Far
att du icke måtte på något sätt lida någon nöd
och du kan wara öfwertygad om, att han så wäll
för mina förböners skull som af egen böijelse
för en så wällartad son och af wilcken wi förwänta
största glädje på wåra gamla dagar skrappar
ihopp allf hwad ban kan för att göra dig till nöyes.
Jag för min egen del har icke heller willat
lemna dig mit kiära Barn handlös, utan som det
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
