Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Världskriget. Några betraktelser. Av Pontus Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PONTUS F AH J.BECK
målet är ett postulat för vårt
tänkande lika väl som orsaker och följder.
Att något så när nöjaktigt besvara
alla dessa frågor är nu icke möjligt. Men
liksom de oemotståndligt tränga sig fram,
så fordra de om också blott en antydan
till svar, ett försök att reda tankarna
och tvivlen. Varje sådant försök,
särskilt beträffande krigets följder och
mening, måste enligt sakens natur bli mer
eller mindre subjektivt. Men finnes blott
strävan efter ett objektivt bedömande,
har försöket fyllt sin uppgift att reda
och orientera. Det är i sådant syfte
efterföljande nedskrivits.
Ehuru den orsakskedja eller rättare
kedjor, som ledttill världskatastrofen,ännu
så länge äro i sina enskildheter fördolda
eller hållas dolda — ty många av dem
tåla ej dagens ljus — så kunna de dock
i stort sett redan nu överblickas. De
sönderfalla såsom varje större
orsakssammanhang uti flera sådana, vilka skilja
sig från varandra icke blott såsom
närmare och fjärmare, utan ock till arten.
De närmast liggande orsakerna till
världskriget äro rent diplomatiska och
bestå uti ett för offentligheten dolt
intrigspel med drag och motdrag av dem,
som haft de respektive ländernas
utrikespolitik om hand. Det grundläggande
draget uti detta spel var Delcassés och
kung Edvards överenskommelse april
1904, syftande till Tysklands »inringning»
och stäckande. Spelets avslutning,
dramatiskt påskyndad av furstemordet i
Sarajevo, fullbordades med de varann
korsande telegrammen de sista dagarna
i juli 1914 med deras tvetydigheter och
fördöljanden. Hela detta intrigspel var
emellertid blott manövrer för att å ena
sidan dölja de reala motsatserna och å
andra förbereda deras lösning genom en
avgörande kraftmätning samt till sist
välta skulden härför över på motsidan.
Nämnda motsatser, som bildade de
djupare liggande orsakerna till
världskriget, voro àv många slag, statliga och
nationella samt icke minst ekonomiska.
De äro allt för väl bekanta, för att jag
skulle behöva här vidlyftigt utlägga dem.
En del av dem gå tillbaka till det tyska
rikets uppkomst. Denna världshistoriska
tilldragelse kunde som alla liknande och
senast Italiens enande icke försiggå utan
krig. Frankrike, som i det stora
enhetsverket såg en politisk fara och därför
ville förekomma det, blev slaget och fick
därav ett sår genom förlusten av
Elsass-Lothringen, som sedan icke kunde läkas
eller rättare som en uppjagad
chauvinism icke tillät att läka sig.
En annan ständigt jäsande orsak till
konflikt gav nationalitetsproblemet på
Balkan, som riktade sin spets icke blott
mot Turkiet och Österrike utan lika
mycket inbördes från det ena
Balkan-folket mot det andra.
Slutligen funnos hos Ryssland och
England expansiva strävanden, som måste
leda till konflikt, om och när någon
ställde sig i vägen för desamma.
Ryssland var intill det sista en erövrarstat
av gammalt slag, alltid farligt för
grannarna och fast beslutet att — om så
behövdes — över Wien och Berlin nå
Konstantinopel, sina drömmars närmaste
mål. England åter hade sitt
ekonomiska världsvälde att sörja för och trygga.
För det blev Tysklands utveckling en
källa till oro, som hastigt växte, sedan
Tyska riket fått kolonier och skaffat sig en
aktningsbjudande flotta, och oron
mognade till beslut att stäcka denna utveckling.
Det existerade sålunda i Europa
motsatser nog dels sedan gammalt dels
som följd av 1870—71 års krig och
Tysklands därefter följande ekonomiska
uppsving. Dessa motsatser gåvo stoff
till det ovan nämnda diplomatiska
fälttåget, som när som helst kunde övergå
till dét militära, blott viljan därtill fanns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
