Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Världskriget. Några betraktelser. Av Pontus Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PONTUS F A H L B K C K
att genomföra. Även den mera
omfattande sociala frågan, i betydelse av
klassväsendets rätta ordnande, kommer
att genom kriget betydligt främjas.
Klasserna i de krigförande länderna ha
kommit varandra närmare. Gemensamheten
i faror och i ansträngningar har jämnat
ut åtskillnaderna. Och denna utjämning
kommer att ge sig till känna även efter
kriget, ehuru ingalunda på det sätt och
på de vägar, som en del utopister och
revolutionärer förmena.
I Ryssland var revolutionen en
nödvändighet för att sopa rent för de många
missförhållandena och väcka det stora
folkets döda massa. Men även där
skall den vika för ordningen och den
sociala och statliga organisation, utan
vilken ingen nutida kultur kan bestå,
om det ock kan dröja länge nog. En
ledsamhet, av vilken icke blott detta
land utan alla komma att lida, är att
med den nödiga sociala utjämningen
även följer »den politiska». Den
allmänna och lika rösträtten samt direkt
folkstyre på basis av den, ehuru sedan
länge livligt eftersträvad av den stora
massan hos alla kulturfolk i nutiden, är
en danaerskänk, som kriget fört med
sig. Ty kriget påkallade allas
medverkan för striden, och detta omsättes
till likhet i allt annat. Men alla
människors likhet gäller blott inför Gud och
den borgerliga lagen. I övrigt är den
naturvidrig och har ej tillämpning i det
enskilda livet. Den borde ej heller ha
det i det offentliga, när fråga är om
utövande av statsfunktioner och fattande
av beslut. Ty ett folk består till mycket
stor del av intellektuellt eller moraliskt
undermåliga, en del övergående, de
ännu ej till mogen ålder hunna, en del
för beständigt, de många psykiskt
mindervärdiga. Genom att giva alla dessa
lika makt i statslivet som de mogna
och fullvärdiga medborgarna utsättes
detta för stora vådor. Den obegränsade
jämlikheten är alla demokratiers
Achil-leshäl. Kriget har genom att bana väg
för en obegränsad demokrati öppnat
dörren för mänga framtida svårigheter
— men visserligen ock ställt uppgiften
att söka genom folkuppfostran och på
annat sätt besvärja dem.
Ännu en följd av detta krig är att
nämna, större än alla andra, även om
den för ögonblicket icke annat är än en
förhoppning. Det är: om ej den eviga
freden, så dock slutet på krig i Europa
och mellan europeiska folk. Den följden
är som nämnt tills vidare blott en
förhoppning, men mycket talar för att
den kan bli verklighet och sälunda detta,
det största av alla krig, också bli ett
krig mot kriget. Ty den krigströtthet,
som redan råder hos de europeiska
folken, är så stor, att det nu levande
släktet för visso i sin tid aldrig mer vill ha
krig. Möjligt är att en del Balkanfolk
och storryssarna icke kunna avlägga
nedärvda strids- och erövrarinstinkter
och likaså att Förenta Staterna, som
trots de braskande fredstalen sjuda av
ungdomlig kamplust, ha svårt att
avsvärja kriget. Men i övrigt lära nog
de kristna kulturfolken vara mogna
härför.
Frågan är blott, huru detta skall
förverkligas och uppkommande tvister
folk och stater emellan slitas utan krig.
En första förutsättning för en lycklig
lösning av det stora problemet är
emellertid att själva fredsslutet icke bär
inom sig frö till nya tvister. Därför få
inga annexioner av annan nationalitet i
Europa äga rum och i allmänhet gjorda
erövringar återställas, beträffande
kolonierna med lämpliga utvidgningar av
de tyska. De omåttliga nyss
förvärvade franska besittningarna, liksom
de portugisiska, vilka av respektive
stater ej kunna kultiveras och utnyttjas, ge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
