Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Världskriget. Några betraktelser. Av Pontus Fahlbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDSKRIGET
rikligt tillfälle härtill. Slutligen måste i
kolonierna den »öppna dörrens» politik
tillämpas, att ej det ekonomiska kriget
fortsätter vapnens.
Har på detta sätt en grund för
framtida fred lagts, så är vägen klar för
fortsatt arbete, den som redan öppnats,
ehuru hittills mera som en obanad stig än
som en jämn allfarväg. Den vägen är det
internationella skiljedomsförfarandet och
alla de fördrag och institutioner, som
fordras härför, och vartill redan
grunden är lagd uti Haagdomstolen. Men
nästan ännu viktigare än utbyggnaden
av internationella mäklings- och
domsinstitut med därtill hörande rättsregler
är att återställa den nu förtrampade
folkrätten samt öka den med nya, av
alla makter erkända grundsatser,
slutligen ock att inskränka rustningarna.
Den av det holländska
»Anti-Orlogs-Raad» igångsatta »Organisation
internationale pour une paix durable» har
utgivit ett minimi-program i detta
avseende, som kan tjäna som utgångspunkt
för fredsarbetet på denna väg.
Men det är ej nog med dessa yttre
garantier mot ett krigsutbrott. Det skulle
behövas, att de orsaker, som vanligast
vålla krig, upphävdes eller bemästrades.
Lyckas det att lösa nationalitetssträvandet
på antydt sätt, så är en av de största
orsakerna till krig undanröjd. Men
andra finnas, vilka äro knappt mindre:
staternas expansionsdrift och det
enskilda förvärvsbegäret. Båda äro enligt
sitt väsen omättliga och måste därför
lätt ge anledning till konflikter och krig.
Staten har en natursida, som driver till
oavbruten växt. Varje ståt har som
levande organism en tendens att
förstora sig och eventuellt bli världsvälde,
såsom några författare påpekat (pseud.
Ruedorffer, Kjellén m. fl). Folkökningen
ger en förklaring härtill, en annan ger
maktbegäret och rikedomsförvärvet, så-
som Frankrikes senaste koloniala
expansion visar. Kan ej denna staternas
naturdrift tämjas, sä kunna krig när som
helst åter hota, sedan krafterna
återkommit. Det är statsmännens, men
kanske ännu mer vetenskapens och
folkupplysningens sak att söka motarbeta
denna ursprungliga, men nu otidsenliga
och fördömliga uppfattning av staten
och dess uppgift. Ty den har sin rot
i folkens egen psyke och kan blott där
med framgång bekämpas.
Den andra driften, förvärvsbegäret,
bor hos var och en enskild. Men
summerad med samma drift hos alla andra
enskilda kan den bli en fruktansvärd
kraft, som driver folken till erövringar
och krig. I nutiden uppenbarar den sig
uti kapitalismen, vilken kan betraktas
som det organiserade och med
maktmedel utrustade förvärvsbegäret.
Kapitalismen är som detta omättlig och därför
politiskt farlig. Det är en
framtidsuppgift att tygla densamma och hålla den
inom måttliga gränser, då den gör
människorna oskattbara tjänster. Den inre
sociala lagstiftningen är redan en sådan
tygel. Arbetarnas ökade andel i
produktionens frukter är en annan. Det
gäller emellertid för framtiden att också
styra dess internationella erövringar.
Och till den ändan är av vikt, att
freden blir en fred även på det
ekonomiska området, så att ej kriget
fortsätter där, sedan vapnen nedlagts, och
därigenom möjligheten till nya
konflikter uppstår.
Ty blott om de tre nämnda vanligaste
orsakerna till krig upphävas eller bindas,
kan fredsarbetet genom skiljedom och nya
folkrättsliga regler nå beståndande
resultat. Först då kan drömmen om
krigens upphörande och vapnens
förvandling till plogbillar gå i uppfyllelse.
Men för allt detta torde krävas ännu
ett — det svåraste av allt — den materia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
