Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - »Blå jungfrun». En idé om skepps- och kastellholmarnas bevarande. Av Melchior Wernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELCHIOR WERNSTEDT
JKEPPSHOLMEN måste vi
rädda. Vi få icke hjärtlöst
förstöra det arv vi ännu ha
kvar från holmarnas stad.
Vi kunna ej skövla vår stolthet, vårt
saltsjöinlopp, som naturen har smyckat
så underbart skönt med två holmar,
den ena helt grönskande len, den
andra — en sten. Vi måste känna,
verkligt förstå att det är Skeppsholmen
som är vår stolthets klenod, den
dyrbara pärlan, midt bland all sten, som
högst vi bör skatta. Det är hon, med
sitt skimrande flor, som väver sitt inslag
bland gator och hus, som ger färg, ger
djup i det grå.
Vi få icke fälla ett träd, ej grava vår
pärla i grus med att vräka dit hus!
Den tid må för alltid vara förbi, då det
skövlas, förstörs med att giva en
halvhet åt vart! Det är vilja med klarare
blick som må styra vår tid och förstå
hur naturen här menat.
Bland vatten och båtar, vår
storstadsidyll med blommor och träd må
förbliva vårt allmänna väl! — Allt annat
är fel!
Det är därför Blå Jungfrun vill
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
