Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Jules Laforgue. Av Carl-August Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULES LAFORGUE
Av CARL-AUGUST BOLANDER.
ÖGA KÄND, ännu mindre läst
— och en klassiker med de
samlade verken och de
panegyriska biografierna; avfärdad som
en dekadent med en axelryckning och
en medicinsk glosa — och hyllad som
en profet och tillbedd som en mästare.
Aha, vi förstå, han är en av de där
parisiska kotteriherrarna, som i cigarrettröken
på sitt stamkafé efter dagens enkla
skrivaremöda i verken kröna varann som kungar
av Parnassen och furstar av Helicon.
Nej, Jules Laforgue är ingen äkta
parisare. Född i Montevideo den 22 augusti
1860 av bretagniska föräldrar lever han sin
barndom i det gascogniska Tarbes. Han är
15 år och konfirmerad, då han kommer
till Paris.
En landsortsparisare alltså! Det finns
inga så äkta parisare som de ifrån
landsorten, det är just de som rekrytera
deka-densen.
Men Jules Laforgues pariserår bli
endast några korta år i böckernas ensamhet,
utan vänner, utan kärlek — det är en
ensling som irrar i Franciskusdrömmar på
boulevarderna, en ung asket som lever à
la Budda på två ägg och ett glas vatten
om dagen och sitter fem timmar i sträck
på biblioteken. Vid den tid, då den unge
pariserdiktaren börjar finna sitt stamkafé,
flyttar Laforgue till Berlin, han har fått
plats som föreläsare hos kejsarinnan Augusta,
vid Spree blir det som han kommer att
leva sin korta levnads viktigaste år.
Nyss en fattig student i Paris, som
genom de stora rutorna ser de andra smörja
kråset inne på restaurangerna, medan han
själv vandrar hem till brödet och melonen
i den torftiga kammaren, residerar han nu
i ett kejserligt palats med egen betjänt och
9000 francs i lön. Hans arbete
överanstränger honom inte, han läser för
kejsarinnan Sully Prudhomme och Revue des
deux mondes, hela konsten är att i förväg
upptäcka de skabrösa ställena och
omärkligt hoppa över dem. Men hur bra krop-
JULES LAFORGUE. TECKNING
AV F. VALLOTON. Ur Le
Livre des Masques av Remy
de Gourmont.
pen än har det, kvar är den fattiga
studentens hela hjärteoro: jorden skall förgås,
solen skall slockna, allting är fåfänglighet.
Då han blir för sig själv, läser han
Huys-mans och Baudelaire, melankolisk strövar
han på Kronprinz-Ufer och Luisen-Ufer,
den distinguerade, tyste unge fransmannen,
som kejsarinnan tror helt upptagen av sina
litteraturstudier, drömmer över den
igenfallna boken om att fasta och späka sig,
besöka sjukhusen och lära känna all
världens lidande, störta sig i planetens hela
elände för att dräpa sin känsla och finna
det stora nirvana. Ensam i främmande
land, så ensam som endast en ynglingasjäl
kan vara det, fyller han papperet med sin
oro och förtvivlan.
Men kanske är kärleken nirvana. En
dag möter den enstöriga unga
bokmänniskan en kvinna, en liten engelsk
språklärarinna i Berlin med ett dockansikte och
ett par gäckande ögon. Båda intressera
sig för konsten, det blir gemensamma
museibesök, länge tänker han kyssa hennes
hår, innan han vågar det. Men en dag
är det gjort, de äro förlovade. Enslingen
har brådt att komma ifrån sin ensamhet,
IOI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
