Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Jules Laforgue. Av Carl-August Bolander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL-AUGUST BOLANDER
berättar han i ett brev: »Jag skulle vilja
vara clown.» Hade han pengar, skulle
han samla keramik och japonica, resa
jorden rundt och rycka på axlarna.
Men nu har han inga pengar, därför
sitter han i sin kammare och skriver.
Lekfulla arabesker, raffinerade bizarrerier —
det är den vite Pierrot som berättar
»Mo-ralités légendaires», de sex prosasagorna.
De gamla legenderna om Pan och Syrinx,
Perseus och Andromeda, Salome,
Lohengrin, Hamlet, men överflyttade på Lörd
Pierrots lunariska tungomål: Andromeda
manikurerar sig och håller Hartmannska
monologer — Johannes Döparen är en
rousseauansk publicist, den sköna Salome
håller en filosofisk harang om det
Omedvetna i stället för att dansa för tetrarken,
Lohengrin förvandlar en örngottskudde till
en svan och flyger sin väg, Hamlet har
läst Hartmann och svärmar för den unga
aktrisen Käte, Laertes sysslar med
arbetarebostadsfrågan. Men genom de
hyperlitte-rära, burleska travestierna klappar det
oroliga ynglingahjärtat — överallt i sagorna
stå den unge mannen och den unga
kvinnan emot varandra, överallt viskar frågan:
vad är kärleken, en löjlig mani bara att
inte vilja dö absolut, eller kanske något
annat, något mera?
Hamlet, prinsen av Helsingör — den
vite Pierrot har funnit ett namn nu. Jules
Laforgue har förälskat sig i
Hamletgestalten, åter och åter vänder han tillbaka till
honom, liksom Honoré Daumier försåg sig
på Don Quijote, som ständigt återkommer
i hans teckningar. Men Jules Laforgues
Hamlet har inte Shakespearefurstens rena
kungliga blod, hans mor är en zigenerska,
han är en bror till narren Yorrick. Orden,
som han leker med, ha gjort honom till
slav, han har bara den romantiska
tröttheten, ingen kraft till något dåd. Hamlet,
prins av månen, är han. Månens gula
löje har han, detta outgrundliga löje —
man vet inte om det är glädje eller sorg,
kanske bådadera, kanske intetdera.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
