Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Mazepa. Av Victor Hugo. Översättning av Erik Lidforss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAZEPA
Och svävande högt på himlens fäste
syns örnen, som lämnat sitt klippiga näste,
när han vädrade rov.
Och ugglor, glador och gamar kretsa
omkring och med skrin varandra hetsa
i allt närmare lov.
De komma allt flera i mörka flockar
sina bon ha de lämnat, nu bytet dem lockar,
deras hunger är väckt,
Mazepa märker ej skrien höga,
men en jättesolfjäder ser skrämt hans öga
över himmelen sträckt.
Mörk sänker sig natten, som molntöcken höljer,
bevingade kopplet rasar och följer
i den flyendes spår.
Än ser han mot himlen dess virvlande skara,
än borta den är, men likt tryckande mara
dock med skräck honom slår.
När stormande ridten nått tredje natten
och rastlöst de flytt över frusna vatten,
över öknarnas sand,
då stupar hästen bland fåglarna lystna,
dess blixtrande järnhovars tordön tystna,
den är släckt, deras brand.
Naken, eländig Mazepa vilar,
fläckad av blod, som sakta silar
över lemmarna ned.
Molnet av fåglar kretsar, vill stanna,
giriga näbbar sig närma hans panna
i svartnande led.
Nåväl, denne usling, som lider och kvider,
detta levande lik — i Ukrainas strider
skall bli hövding en dag.
En dag skall han nära jorden med döda
och bringa en skörd, som skall räcka till föda
i rovfåglars lag.
Ur kvalen hans vilda storhet skall stiga.
Hetmanernas mantel man honom skall viga;
både gammal och ung
bland tältens folk sin hyllning skall bringa
och jublande skola fanfarerna klinga
mot strålande kung!
S — Ord och Bild, 27:6 årg. ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
