Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN STOCKHOLMS TEATRAR
Karin Molander—Elna Hall.
Lars Hansson—fyrvaktar Hall.
SCEN UR ELNA HALL, TREDJE AKTEN.
Hon var snäsig, hänförd och förtvivlad
utan en enda falsk ton och höll sig hela
tiden på den sociala plan hon skulle vara.
Hon gjorde inga försök att verka grande
tragedienne, som gudi klagat de flesta
skådespelerskor önska, även då det är alldeles
olämpligt. Elna var en liten duktig och
bra fru, som det gick på tok för, och det
grep henne särskilt i hjärterötterna då hon
insett sitt misstag, men någon sorts
plastisk förtvivlan à la Phèdre eller Maria
Magdalena undveks lyckligtvis.
Lotslöjtnanten spelades av herr Rune
Carlsten, och han hade det hurtiga och
vinnande, som ofta utmärker sjöofficerare.
Jag är ej tillräckligt hemmastadd för att
veta, om det var den rätta
lotslöjtnant-nyansen. Han genomförde emellertid rollen
med utmärkt säker takt och med diskret
och konstnärlig nyansering. Mästerlotsen—
herr Josua Bengtson var alldeles riktig och
verkade mera södra skärgården än Södra
teatern, och den unge token och fyrbiträdet
Erik—herr Gösta Gustafsson blev på ett
mycket naturtroget sätt ännu stolligare, då
han tittade på fru Elna. Också han
spelade med den måtta och intensitet i
förening, som hör ihop med god konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
