Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Stockholmska muser. Säsongsbetraktelser september—december 1917. Av Alf Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STOCKHOLMSKA MUSER
förslag till konserthus vid hötorget. arkitekt:
hakon ahlberg. Tävlingsritning i K. Akademien för
de fria konsterna, belönad med kungl, medalj en.
god nordisk kvartettkonst. Till de
komet-artade företeelserna måste man — tyvärr!
räkna de båda konserterna av
Berlindö-mens ypperliga mans- och gosskör. Hur
de källklara gossrösterna skuro luften som
silverklingor och hur musageten, professor
Rüdel, med mjuk hand förde dem tvärs
genom motettlitteraturen, från Palestrina
och Caldara ned till Max Bruch, det står
levande i dens minne, som hörde denna
sjungande och talande orgel. Men det
låter ej förtälja sig.
Även inom kammarmusikens intimare
område har livaktigheten varit betydande.
Här skjuter det knoppar och slår ut
oupphörligen, nya krafter och grupperingar
anmäla sig, utom och inom
Kammarmusiker-föreningen. Kjellström och
Ruthströmkvar-tetterna utgjorde jämte Wilhelmitrion fjolårets
arbetskrafter. Till dessa ha under hösten
sällat sig den nystiftade Burginkvartetten
(hrr Burgin, Sverdloff, Törnqvist och
Kin-kulkin), vilken startade mycket löftesrikt
med Tschaikowskys D-durkvartett och den
Beethovenska i F (opus 59, n:r 1), samt
en kammarmusiktrio för flöjt, violin och
viola (hrr Turicchia, Östman och
Bendixen), den kanske mest glädjande före-
teelsen inom de intimare
sammanslutningarnas område. Max Reger och
Beethoven voro de namn, man närmast förde
i skölden-, den förres fint arkaiserande
Serenad opus 77 A och den senares
skalkaktiga och leende opus 25 blevo
föremål för den intelligentaste och
stilkänsligaste tolkning samt den läckraste
tongiv-ning. Det är tryggt att veta, att den ädla
trestämmiga satsen funnit så hängivna och
kunniga dyrkare inom den stockholmska
kammarmusikvärlden.
Wilhelmitrion offrade denna
arbetstermin åt Berwald och Brahms. Den austära,
senigt maktfulla Brahmstrion opus 101
C-moll erhöll en visserligen sorgfällig om
också ej uttömmande tolkning; men desto
lyckligare framlockades de såi%fyllda, viga,
friskt kapriciösa skönheterna i Berwalds
underbara essdurtrio. Överhuvud ser det
ut, som om våra kammarmusicerande
hemmautlänningar satte en heder uti att lära
svenskarna rätt vörda Berwaldnamnet.
Sålunda fick man av den övervägande
slaviskt rekryterade Burginensemblen en
insiktsfull och märkbart förälskad utläggning
av den lika ömtåliga som idérika
A-mollkvartetten. Och varför icke? Även i denna
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
