- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
130

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg. Av Sixten Strömbom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SIXTEN STRÖMBOM

tidigare sekel tillkommo i furstliga slott
och hos enskilda lärda och
skönhetsälskare. Dessa samlingar hade vuxit
fram av spontan drift hos deras ägare,
till glädje blott för dem och deras
aristokratiska bildningsfränder. När sedan
många av samlingarna på grund av
sociala och politiska nivåförskjutningar
kommit i det allmännas ägo, hade deras
verkningskrets med ens blivit en annan,
större men samtidigt utan det verkliga,
förnäma intresse, som funnits hos deras
förutvarande publik. För att kunna göra
de kulturkrafter, som samlingarna hyste,
levande och åtkomliga för den nya
publiken — folket — krävdes inte bara
att forma om dem efter denna utan också
att utåt väcka det intresse som inte fanns
eller som sov. Det blev museimännens
svåra och mångsidiga uppgift. Och om
museerna i nuvarande stund äro en
social bildningsfaktor i vidd jämförlig
med universiteten, ligger bakom detta
förhållande en omätlig summa av
hängivet och okuvligt arbete, där många
av seklets finast organiserade och klarast
lysande andar förbränt sin energi.

I vårt land, framför allt i huvudstaden,
är det ju de naturvetenskapliga och
kulturhistoriska museerna som kommit
till en sådan hög utveckling, att de inom
sina arter kunna räknas bland de främsta i
världen. En aldrig så liten kännedom
om de nationellt vetenskapliga och
personliga förutsättningarna här gör detta
faktum begripligt.

De estetiska kvalitetsmuseerna,
ägnade konstslöjd och konst, kunna
däremot alls inte uppvisa jämförliga resultat
av entusiasm och skaparkraft. De senaste
årens målmedvetna och omfattande
nydaningsarbete på konstmuseiområdet
kommer i tiden långt efter liknande
företeelser på kontinenten, men borde
åtminstone utåt sett ha lättare än många
av dessa andra att göra en bred social

insats, tack vare den omständigheten, att
nydaningen här kan sägas framvuxen
ur önskningar, som länge närts hos så
godt som hela vår kulturmiljö.

Att konstslöjdmuseitanken först helt
nyss omfattats här i Sverige med starkt
och verksamt intresse torde som allt till
sist också bottna i personliga skäl; men
man får heller inte glömma den
huvudpart av intresse, som kommit de
kulturhistoriska museerna till godo, ibland så
ensidigt, att hos många bildade personer
dessas uppgift kan sägas skymma de
förras.

Det moderna konstslöjdmuseet räknar
praktiskt taget sin uppkomst från 1851,
året för den första stora internationella
industriutställningen i London. Ur de
jämförelser, som engelsmännen där
kommo att göra mellan sitt och
Frankrikes konsthandtverk, hade tydligt
framgått, hur djupt på förfall den engelska
konstslöjden befann sig. — Med den
mångsidiga verksamhet som då rådde i
Englands konstkretsar — inte minst
bland arkitekterna — kände man sig
förpliktad att med rationella medel gå
till roten av det onda. Man kunde ej
undgå att i sammanhang med
skråväsendets upphörande se den försämrade
yrkesutbildningen, man märkte hur
verkstädernas tekniska arv, som förut ökats från
den ena handtverkaregenerationen till den
andra, hotade att försvinna i den mån
arbetet fördes över på maskinell drift,
alltsammans oroande fakta, som man
kände ha det naturligaste samband med
den erkända smakförsämringen hos
såväl producenter som konsumenter.

Man ansåg därför, att ett höjande
av den allmänna smaken endast kunde
åvägabringas i samband med en
handt-verkets pånyttfödelse. Den rent
tekniska standardens lyftande skulle komma
att gå hand i hand med en konstnärlig
stigning. Det gällde alltså att rent teö-

130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free