Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg. Av Sixten Strömbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIXTEN STRÖMBOM
axel nilsson.
fem arkitekter inbjudits. Den åsyftade
byggnaden skulle tillgodose museets två
huvudfunktioner, samlingarnas utställande
och den därtill anslutna
studieverksamheten med lämpliga utrymmen,
dessutom lokaler för samlingarnas
konservering och övriga museala bearbetning, för
expedition och tjänstemännens löpande
arbete samt slutligen bostäder för
vaktmästare.
Sedan prisnämnden tillerkänt Carl
Westmans förslag första pris, uppdrogs
åt denne att i samråd med intendenten
Nilsson omarbeta detta och utföra
slutgiltiga byggnadsritningar.
Då kostnadsberäkningarna till dessa
förelågo färdiga, befanns deras slutsumma
överstiga de disponibla byggnadsmedlen
med 120,000 kr. Denna kritiska
situation avhjälptes med storsinnad
frikostighet av dåvarande medlemmen, sedermera
ordföranden i styrelsen herr hjalmar
wijk, som genom att skänka det felande
beloppet möjliggjorde byggets
påbörjande.
Vid detta arbete hade nu för
en gångs skull tillämpats en av
musei-byggandets dyrköptaste om också
enklaste lärdomar: att i första hand forma
utrymmena efter deras praktiska
ändamål, m. a. o. vinna största möjliga mått
av utställningsrum med ljusförhållanden,
former och proportioner, som svarade
till samlingarnas mångfald av
individuella krav. Här behövdes att arkitekt och
museiledare slogo sina kloka huvud ihop.
Det intima samarbete, som utvecklades
dem emellan och som konsekvent smält
samman i ett fullödigt resultat, är
enastående i vårt land och borde för allt
framtida museibygge pliktskyldigast tagas
till efterrättelse.
Den tomt, som staden anvisat intill
slöjdföreningens skola, gav anledning till
att lägga byggnaden i vinkel: det tre
våningar höga museihuset i linje med
den ljusare och förnämligare Vasagatan
och flygeln, med utrymmen för bibliotek,
kopieringsrum och bostäder, vid den
mindre Teatergatan. Genom en måttlig
bredd på huvudkroppens grundplan slapp
man att gruppera utrymmena kring en
ljusgård, ett ondt som de flesta
konst-slöjdmuseer tagit i arvsynd från South
Kensington. Belysningen bereddes
rummen uteslutande genom väggfönster och
direkta ljusschakt.
Den rent arkitektoniska äran av det
stolta men flärdlösa museihuset tillkommer
alltså Carl Westman. Hans sakliga,
traditionsbildade väsen har mycket
bestämt tagit sig uttryck i den
harmoniska byggnadskroppens slutna, kärvt
organiserade tegelformer, vilka kommit
att på ett nog så kännbart vis svära
mot sin banala miljö vid Vasagatan.
Samarbetet mellan arkitekt och
museiman var så mycket mera krävande, som
samlingarna ej voro färdigbildade, då
huset började byggas, utan till allra största
delen anskaffats under och efter upp-
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
