Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Fortida förbindelser mellan Sverige och Åland. Av T. J. Arne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. J. ARNE
JÄRNHALSRING MED
TORSHAMMARE FRÅN SYLLÖDA I
SALTVIKS SOCKEN.
vidare keramik, en genomborrad
yxhammare, en flintdolk, en benharpun
med hullingar och pilspetsar med
hul-lingar. Yxhammaren och flintdolken
antyda, att boplatserna delvis varit i bruk
under en sen del av stenåldern.
Från stenålderns slut eller
bronsålderns början härröra troligen ett par
smälta bronsfragment, som hittats å
boplatserna i Saltvik och Jomala. Utom
dem föreligger blott ett enda
bronsåldersfynd, men ett ståtligt sådant, som
gjordes år 1894 vid Sundby i Sunds
socken. En ålänning, som drömde om
dolda skatter, hade länge iakttagit ett
stenkummel, som han slutligen beslöt
sig för att undersöka. Men detta måste
ske med iakttagande av det ceremoniell,
som är egendomligt för skattgräveriet
men icke alltid överenstämmer med
lagstiftningen om fornlämningarnas vård.
Vår man utförde sin gärning under tre
på varandra följande torsdagsnätter och
stötte slutligen på en grav med något
brända människoben och två präktiga
bronsvapen, ett kortsvärd och en dolk.
Dessa tillhöra skandinaviska typer, här-
rörande från tiden omkring 1300 före
Kr. f. Av intresse är det jämförelsevis
tidiga uppträdandet av likbränning, då
flertalet gravar från denna tid,
åtminstone i södra Sverige, ännu innehålla
obrända ben.
Jordfria stenkummel, som kunna
anses tillhöra bronsåldern, förekomma i ej
ringa antal på Åland. I Sverige äro de
vanliga men saknas i Nordryssland och
äro sällsynta i Östersjöprovinserna.
Såväl de åländska som de utefter Finlands
kust spridda kumlen gå tillbaka på
svenska förebilder.
Från övergången mellan brons- och
järnålder härrör möjligen ett fynd av en
bronsnål med öga och omböjt huvud, som
jämte lerkärlsbitar anträffats vid
Öster-byggeby på Kökar.
Eljes är Äland liksom Sverige norr
om Uppland och i det stora hela även
Finland tämligen fritt från alla
fornlämningar från den del av järnåldern, som
ligger före Kr. f. Måhända är det en
tillfällighet som gjort, att de skäligen obetydliga
gravarna och föremålen från denna period
ej observerats. Sannolikare är dock, att
den klimatförsämring, som vid
järnålderns början anses ha drabbat
Nordeuropa, medfört en stark utvandring, i
vilken ålänningarna deltagit. Sanningen
kan för övrigt ligga midt emellan dessa
båda förklaringsgrunder.
Först omkring år 300 efter Kr. f.
dyka järnåldersfynd upp på Åland. Det
är ett par s. k. ovala eldslagningsstenar,
av vilka den ena påträffats i Saltvik.
Ännu senare äro de äldsta kända
järnåldersgravarna, som gå tillbaka till
omkring 600 efter Kr. f. En del låga,
jordblandade rösen anses förskriva sig
från denna tid. Men också i ett större
stenkummel vid Kulla i Finströms
socken har man hittat föremål från tiden i
fråga, nämligen ett par pärlor, en nål
och en liten oval spännbuckla utan or-
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
