Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Till ett porträtt. Av Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ETT PORTRÄTT
solsken och spädgröna bokkronor och
ett mycket anständigt kvantum punsch.
Någon liten grupp av sällskapet
exkur-rerade understundom i spridd ordning
kring högkvarteret uppe i bokbacken.
Det var en söckendag, och dansbanorna
lågo öde under solglansen och under
kajornas glammande högt uppe kring
stammarnas hålrum, och bänkarna och
borden framför »restaurationen» stodo
drömmande i sin veckolånga väntan på
söndagsbesöken. Men så dök det i
stillheten helt oväntat fram tre vagabonder
ur skogsdjupet. De kommo dragande i
majljuset, fram under de gröna valven.
De logo saligt mot alla de lediga
bänkplatserna, och när de nalkades dessa,
fick man plötsligt se Bengt ibland dem.
Det var inget lustigt infall av en i fyllan
ogenerad överklassare. Nej, det var med
den största hänsynsfullhet och försynthet
som Bengt, med osäkra, om ursäkt
anhållande åtbörder presenterade sig och
började ett samtal. Det var förvånande
hur fort de funno varandra och vunno
varandras fulla förtroende. Tonen blev
hastigt nog å ömse sidor fryntlig och
i all försiktighet »hejig». Bengt blev
bänkad midt ibland dem och fick sin
ölbutelj, han också. Efter allt att döma
blevo de »bröder», och rätt nu hade
Bengt armen om halsen på någon av
dem, medan andra handens pekfinger
med allvarlig precision markerade takten
till någon skånsk »folkvisa».
Det »grinades» kanskenågotlitetismyg
bland universitetsmännen inför den lilla
ovanliga tavlan. Men över allting annat
härskade en verklig tillfredsställelse över
att få se Bengt sådan han var i vacker
omedelbarhet. Detta var demokraten
Bengt Lidforss i gladaste rättframhet.
Så hade ju Bengt »disputerat» och
kom på allvar till utlandet. Det blev
ett par mycket långa och innehållsrika
Fot. B. A. Lindgren, Lund.
BENGT LIDFORSS. 1880-TALET.
år. Hela denna tillvaro bars i grunden
upp av lidelsen för vetenskaplig
forskning. Avbrotten framgingo ur hans
sällsport mångsidiga och
allmänmänskliga intressen, men också, under de mest
vanskliga perioderna, såsom han själv
formulerade det, av »Sult ög Savn, og
Drukkenskab». I begynnelsen utfylldes
de av rena ungdomsyran och en ännu
helt bekymmerslös förvildning.
Dragningen till intelligenserna och andens
fria äventyrare drog honom in i
konst-närskneipen »Zum schwarzen Ferkel»,där
han som midtfiguren återfann Strindberg.
Här eldades andarna med vin, och Venus
dyrkades i den stora bohemekvinnan
»Aspasia». Ödet bestämde henne för
andra än för honom, för vilken hon
betydde den sista stora drömmen, den
giftiga och ljuvliga, den lysande
blomman i kärret. Kanske var detta det
som tog hårdast i honom av allt
det som han genomgick under
vandringens år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
