- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjugusjunde årgången. 1918 /
200

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Nyhebreisk lyrik. Av M. Ehrenpreis och Ragnar Josephson - S. Schnëur - När vinet blommade (1911)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M. EH RENPREIS OCH RAGNAR JOSEPHSON

NÄR VINET BLOAAADE

(1911)

Hon strålande yster, — en gubbe till man, —

vad kan hon väl annat än älska.

Han högvuxen, kraftig, med lågande blick,

vad kan han väl annat än älska.

Hon törstig och ljus, han hungrig och svart,

vad kunna de annat än älska.

Hon — porlande bäck med bländande skum,

han — skog med mörker och tystnad,

hon, gyllene lockar, han, ramsvart hår

— en natt och en vårdag, som möttes —

Och kärleken glödde, som västerns moln,

när skymningen brottas med dagen.

Det flammade gnistor i vildaste färg

rundt om deras kärleks låga.

Då djupnade skogen och sjudubbelt blå

framtindrade förgätmigejen,

i nätterna hörde man stjärnornas tal,

och bäckarna porlade sakta.

Vi gömmer sig sländan, de älskandes steg

beröra ju knappast marken,

och fjäriln, vi ängslar hon sig för sitt liv,

vi darrar väl spindelens vävnad — — —

Men duken på bordet den lyser mer vit

än nyfallen snö på en kulle.

En sten på den unga kärlekens väg

den glänser mer starkt än saphiren

och dimmornas slöjor på vägar och träd,

de skälva av vällust och sötma — —

Men maken är gubbig och kutig och kal,

blott svartsjuka eldar hans hjärta.

Han älskar, han hatar, han älskar igen,

hon — tigande, vänlig och isig.

Han skymfar, han kysser, han tigger, han slår,

hon, vemodigt: Gör vad du önskar — — —

Men slipad är kniven och dold i hans dräkt,

i slidhöljets mörker den glänser.

När svartsjukan nalkas, han läser sitt rum

och skär sina söndriga tänder,

och guldtrasor blänka i käkarnas kött

som gift vid lantärnornas skimmer.

Då drager han kniven och slipar den skarp,

200

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free