Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Birgittas minne. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS LINDBLOM
INTERIÖR AV BIRGITTA-UTSTÄLLNINGEN MED DET STORA
ALTARSKÅPET I FONDEN.
på Ordo Sancti Augustini Sancti
Salva-toris sub regula et secundum constitutiones
et instituta Sanctarum Mariæ vir gims et
Brigidæ, såsom dess fullständiga titel
lyder, låt vara icke i den form eller
med tillfullo den innebörd, hon själv
önskat.
Nu var alltså hennes personliga mål
nått, och hon var till synes redo att
vända åter till hemlandets älskade mark,
till sina köttsliga anförvanter och till
dem vilka med otålighet väntade att
i Vadstena få samlas kring henne
såsom moder och abbedissa. Nu skulle
hon kunna triumfera över alla dem som
småsinnat och avundsamt lagt stenar i
hennes väg.
Men i stället stannar hon. Det
andra stora målet, det i djupare
mening vida högre, var alltjämt
ouppnått. Påven ämnade ju lämna Italien!
Kyrkans väl stod på spel. Och Birgitta
får den märkliga uppenbarelse, vari Guds
moder med stränga ord tillhåller Urban
att stanna. Birgitta sänder
uppenbarelsen till påven. Biskop Alfons av
Jaen, hennes budbärare, vågade
emellertid icke lämna fram brevet, utan
sökte i stället förmå påvens släkting
och Birgittas vän, kardinalen av
Beaufort, att utföra uppdraget, vilket denne
emellertid ingalunda var hågad för. Då
begiver sig Birgitta själv för andra
gången till Montefiascone och
framlämnar personligen uppenbarelsen, av vilken
vi återgiva Jungfru Marias slutord:
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
