Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte häftet
- Birgittas minne. Av Andreas Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS LINDBLOM
Andes värme skall minskas i honom,
och alla Guds vänner tröttna, som bedja
för honom. Och han skall göra
räkenskap för vad han gjorde under sitt
påve-döme och för vad han underlät att göra
som han bort göra.» (Övers. R. Steffen.)
Intet hjälpte likväl. Påven begiver
sig några veckor senare till Avignon.
Men Birgitta stannar i Italien för att
oförtrutet arbeta på hans återvändande.
Kyrkans väl gick framför hennes egna
intressen.
Sitt kloster i Vadstena fick hon
sålunda aldrig se. Men av det frö, som
hon lagt ned i den karga svenska
jorden, växte upp ett träd, vars grenar
sträckte sig ut över världen och som
alltjämt synes vara mäktigt att skjuta
friska skott. Huruvida hennes orden
numera har någon uppgift att fylla i
världskyrkan, torde vara tvivelaktigt. Man
har i alla händelser svårt att frigöra sig
från intrycket av vidden och styrkan i
Birgittas gärning, då man tänker på att
än i dag den av Petrus Olavi från
Skenninge utarbetade ritualen för »Systrarnas
sång» följes i tretton birgittinerkloster,
spridda över världen (tvenne t. o. m.
i Mexico). Och är det icke rörande, att
systrarna i Weert (Holland) varje dag
lära sjunga en hymn på svenska!
* *
*
När Sankt Nicolai gille i samband
med öppnandet av Birgitta utställningen
i Statens historiska museum firade sin
Birgitta-vesper — en historisk-musikalisk
högtid, så noggrant som möjligt följande
gången av den birgittinska ritualen — så
skedde det i känslan av att de i
århundraden stumma hymnerna och antifonerna
skulle visa sig besitta förmågan att
genom sin på en gång allvarliga och
jublande skönhet gripa och förrika även
denna sena tids sinnen. Midt i detta
nu, sä fyllt av bitter nöd och krasst för-
värvsbegär, i denna tid, då tanken
knappast unnar sig en sekunds vila, ha
anordnarna av Birgitta-utställningen och
initiativtagarna till Birgitta-vespern velat
tvinga oss att ett ögonblick rikta blicken
på en personlighet, vars liv och gärning
helt fylldes av idealitet, av tro.
I Stockholms Storkyrka, där
reformationens väckelseord för första gången
predikades i vårt land, sjöngos nu
ves-perns katolska hymner. Vi kunde göra
en sådan sak, just emedan vi äro
protestanter. »En kristen människa är den
friaste herre över allting», säger Luther
i sin härliga skrift Om en kristen
människas frihet. Vi äro därför i vår fulla
andliga rätt, om vi åter vilja tillgodogöra
oss skönheten och helgden, som
genom-bäva dessa ord och toner. De ha under
århundraden sjungits av döttrarna och
systrarna till våra egna mödrar i länge
sedan svunna släktled. Förvisso blir
en skönhet, som druckit av den egna,
svenska moder jordens barm, mer
frukt-bringade för oss än varje annan, ty under
dess karga hölje förnimma vi slagen av
vår egen nations hjärta.
II.
Samma dag, den 7 mars, som vespern
firades i Storkyrkan, hade
Birgitta-ut-ställningen i Statens historiska museum
öppnats.
Tanken på en sådan utställning var
icke alldeles ny. Ar 1906 hade å
Norrköpingsutställningens »Kulturhistoriska
avdelning» bl. a. sammanställts en liten
grupp av föremål förknippade med
Birgitta och Vadstena. Sedan dess har
tanken på en verklig minnesutställning
fortlevat. Att den nu anordnades i
Stockholm och icke i Vadstena berodde pä
önskemålet att bereda möjlighet för en
större allmänhet att vinna kunskap om
dessa skatter. Dess tillkomst midt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:56:33 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1918/0278.html
